ordningsfrun

Min femte siesta!

2012-02-12T23:21:00.004+01:00

Så har den äntligen kommit - min senaste del i Siestasamlingen! Såhär ser den ut, i två olika vinklar:

Det är en liten skål, ca 7 cm hög på högsta stället. Den är 8 cm bred. Märkt med en etta under sig. Här är en gruppbild med syskonen:

Jag har numera fem delar i serien.

#1 - liten skål, 7 cm hög och 8 cm från kant till kant
#3 - lilla vasen är 12 cm hög, 8 cm bred i toppen och 7 cm vid botten.
#5 - stora vasen är 25,5 cm hög, 8 cm bred på bredaste stället.
#6 - stora fatet är 16,5 x 12 cm, och 6 cm högt.
#7 - lilla fatet är 14,5 x 10 cm, och 4 cm högt.

Should I stay or should I go?

2012-02-09T23:06:00.006+01:00

Den här veckan har jag blivit insyltad i en sluten grupp på Facebook som diskuterar EFS dåtid och nutid. Eller kanske rättare sagt: EFS vara eller inte vara.

För er som inte är så bekanta med kyrksvängen så är EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) en rörelse inom Svenska Kyrkan som bland annat fokuserar på lekmannamedverkan och utlandsmission. Jag är uppväxt inom EFS i Västerbotten. Hur EFS ser ut och fungerar kan skifta mycket i olika delar av landet, så om någon av er har erfarenhet från EFS i Kalmar, Borås eller Lund så är det inte säker att vi har samma upplevelser i ryggsäcken. Nåväl.

Jag har inte varit aktiv i EFS på ganska många år nu. För mig handlar det inte om att jag slutat tro på Gud. Jag tror på Gud. Och Gud tror rätt mycket på mig. Däremot är jag ganska tveksamt inställd till en del av markpersonalen h*n har rekryterat, och de beslut och det agerande som de ägnar sig åt.

Samtalen som förs är väldigt intressanta. Många gamla vänner och bekanta finns med och samtalar. Flera av dem har lämnat EFS, andra (som jag) är inte längre aktiva, men finns med i utkanten. Åter andra är kvar, och en del av dem har centrala roller där. Åsikterna om hur EFS förändrats, hur det borde vara vs hur det är, går vitt isär.

Det är svårt att lämna ett sammanhang som varit viktigt, men där man inte längre känner sig hemma. Det gäller inte bara kyrkliga kontexter. Det är svårt att flytta från byn där man bott hela sitt liv. Att inse att man inte alls är moderat utan i själva verket sosse (eller tvärtom). Att lämna en relation där man växt ifrån varandra.

Ibland är det så svårt att det är oöverstigligt. Jag har en uppriktig förståelse för människor som inte har kraft nog att flytta på sig - fysiskt eller mentalt - och därför väljer att stanna. Och ibland är det modigt att stanna kvar och försöka förändra en kontext till det bättre.

Jag följer med spänning det som diskuteras. Jag vet inte vad det kommer att leda till, men att höra många olika människors syn på en och samma fråga brukar göra att man blir lite, lite klokare.

Legofrossa

2012-02-05T23:26:00.007+01:00

Det är inte bara rörstrandsporslin som gräver djupa hål i plånboken. Legosamlingen har gjort ännu större skada på bankkontot senaste tiden. Såhär ser det t ex ut om man tittar bakom dörren till mitt sovrum:

Lite svårt att se kanske, så vi vrider på bilden och zoomar in. (Det går att klicka och förstora).

Det här är bara några av alla de Legoset som jag köpt under december och januari. Det brukar vara stora reor på Lego i januari, och den här månaden är inget undantag. Nu börjar det tackochlov tunnas ut. Jag behöver en paus. Jag har inte ens hunnit bygga det jag köpt - jag har mest sorterat det jag köpt, och (innan jul) sålt av en del perifera set i min samling.

Reservdelar behöver man ofta. Speciellt när man köper begagnat på Ebay eller Tradera, för det är sällan komplett. Turligt nog har jag en del att ta ur även där:

Mycket lego, kanske någon tycker. Men då har ni inte sett allt gammalt riddarlego som ligger på mina sovrumsgarderober, eller de 22 flyttlådorna fulla med Lego som står i förrådet just nu.

Det är nog lika bra.

ordningsfrun kompletter: California

2012-02-04T23:43:00.000+01:00

Januari har varit en tung månad för plånboken. Februari måste bli en månad av återhållsamhet på alla plan. Men eftersom det tar lite tid innan fynden från all min webshopping landar här hemma så kommer jag att han mycket att visa upp här på bloggen under frebruari.

Först ut är den här jättefina muggen i C-H Stålhanes Californiaserie:

Jag har länge velat ha en sådan, men de är både dyra och sällsynta. Nu hittade jag en dåligt listad mugg på Tradera för ett hyggligt pris, så jag slog till. Här är en bild av den med några av sina nya syskon:

Jag har även en del skålar, men de syns inte på bilden eftersom de står i våningen under. Visst är det en fin serie? Vill ni se mer av serien, och veta vilka delar jag kan tänkas tråna efter, så kan du titta här på Porslinans fina sammanställning av Californiaporslin.

Uppföljning - januari

2012-01-30T22:05:00.003+01:00

I början av månaden skrev jag ett inlägg där jag gav åtta okonventionella nyårslöften. För att inte låta det glida iväg i tysthet så tänker jag följa upp dem i slutet av varje månad. Nu är det slutet av januari. Så hur har det gått?

1) Matlagningen. Jajjamensan! Jag har bjudit hem vänner på middag. Jag har också lagat mat åt ett helt flyttlag. Bokstavligen. Jag gjorde 20 portioner ris och 5 liter älgfärsgryta till kompisar som flyttade. Båda delarna blev uppskattade. Igår gjorde jag lite mer färs- och grönsaksröra, och ikväll blev det harissakyckling. På den här punkten ger jag mig själv med beröm godkänt.

2) Sätta mig själv först. Jo, det går hyggligt. Enklare på vissa områden än andra. Jag ger mig själv godkänt och jobbar vidare.

3) Spara mer pengar. Yikes. Underkänt. Fail. Vi går vidare.

4) Fota och dokumentera mitt porslin. Inte gjort, men jag har planerat. Jag har bestämt mig för att regga en ny flickr-domän där jag bara har porslinsbilder. Nästan godkänt.

5) Inte rycka någon i kjolarna. Jorå, det har gått över förväntan. Utan att gå in på detaljer har jag gjort saker som jag är stolt över. Det sved, men var rätt. Jag ger mig själv väl godkänt.

6) Bry mig om mitt utseende. Nja.. njo.. äh.. nån gång, men inte så mycket som jag skulle vilja. Underkänt, men med möjlighet till godkänt nästa månad om jag skärper mig.

7) Ge nya relationer en chans. Hm. Förutsätter inte det att man har nya relationer? Jag har jobbat som en gris, ätit som en flodhäst och inte alls känt mig sugen på att (nät)dejta. Jag ska ta steg åt det hållet nästa månad. Underkänt.

8) Uppföljning på bloggen varje månad. Jamen, du läser ju det här. Väl godkänt, med andra ord :)

Fler Filippa

2012-01-29T23:29:00.004+01:00

Idag fick jag äntligen hem de två muggarna från hösten som saknades för att göra min Filippa K-samling komplett. En omtänksam vän köpte dem till mig på Ittalas outlet förra helgen, och idag fick jag både årets första hembakade semla och två muggar. En utmärkt söndag, med andra ord.

De här två raringarna bor numera hemma hos mig:

Det är höst/vintermuggarna Net Trim och kompisen Ink Stripe som hittat hem till mig. Jag är nu en stolt ägare av en samling på 26 muggar, vilket jag tror är alla som getts ut.

Ett av mina nyårslöften var ju att dokumentera mina samlingar lite bättre. Det är tur att året inte är slut än.

Dom fixar det nog, med jobb och jobb och jobb....

2012-01-27T19:17:00.004+01:00

Såhär har det sett ut på mitt skrivbord på jobbet den senaste tiden. Även min hjärna har haft liknande tendenser. Nu är jag ju som tur är INTJ, men ändå. Idag kände jag för första gången att jag börjar ha lite koll på läget igen. Ännu bättre var att jag faktiskt kände en stor portion arbetsglädje.

Missförstå mig inte här: jag gillar mitt jobb. Det har jag alltid gjort. Men när det är mycket att göra runt bokslutet så hinner jag inte med allt som jag skulle vilja. Nu bubblar jag över av idéer om hur jag ska förbättra olika strukturer och rutiner, skriver långa listor och städar och röjer.

You get the picture.

För övrigt är helgens projekt att lägga ut auktioner på Tradera, städa lite i förrådet och umgås med brädspelsvänner. Och blogga! Jag har massor av utkast som inte skrivits klart. Nu finns det tid. Helt perfekt.

Tacksägelsedagen

2012-01-22T23:14:00.003+01:00

I den kyrkliga kalendern har söndagarna olika namn. Vissa är mer bekanta än andra. De flesta har hört talas om t ex palmsöndagen och domsöndagen. En annan söndag i kyrkkalendern är tacksägelse(sön)dagen.

Det här året har en klok vän kommit med ett fantastiskt förslag. Varje söndag kväll mailar vi varandra och berättar om tre saker som vi är glada och tacksamma över. Det kan vara både små och stora saker. Huvudsaken är att det är något positivt.

Det är viktigt att få ventilera saker som inte känns bra. Men som hon mycket riktigt påpekade så är det också viktigt att inte fastna i det negativa. Att avsluta med ett positivt mail ger goda tankar inför den kommande veckan. Jag kan tipsa om att skaffa en tacksägelsekompis och göra detsamma - det är en riktigt bra grej!

I väntan på...

2012-01-18T23:35:00.001+01:00

I väntan på bättre tider (dvs när det inte är bokslut på jobbet) så får det bli en inte alltför ambitiöst livstecken här på bloggen.

Senaste veckans...

* viktiga nyord: bickra

* egenskap: självrespekt

* hate-and-love-affair: Åhléns

* godis: djungelvrålsklubba

* deadline: snart här

Sorgen och glädjen

2012-01-14T01:20:00.004+01:00

Här hade jag tänkt skriva ett inlägg om hur rolig kväll jag hade haft, med brädspelande och trevligt umgänge.

Och så får jag veta via Facebook att en barndomsbekant hastigt och oväntat har dött under en semesterresa till Indien med familjen. Vi har inte haft kontakt de senaste åren, men ni vet hur det är med personer man växer upp med - de finns ändå kvar på nåt speciellt sätt. Jag umgicks under en period väldigt mycket med hennes syster. Jag tänker också på hennes bror och deras gamla föräldrar. De är i 80-årsåldern. Jag vill inte ens tänka på att behöva ta farväl av och begrava mina föräldrar, men på något sätt ingår det också i livet. Men det ska inte behöva ingå i livet att begrava sitt barn. Det ska inte ingå att tonåringar blir utan sin mamma, och en man förlorar sin livspartner.

Sorgen skärper livet. I närheten av sorgen blir det plötsligt oväntat klart vad som egentligen betyder något, och vad som är irrelevant.

CSN och jag

2012-01-07T11:51:00.003+01:00

Idag kan man logga in på CSN's hemsida för att se sitt skuldsaldo, och hur mycket som ska betalas under nästa år.

Jag tillhör skaran som har lån i två system. Ett litet lån (runt 7000 idag) i annuitetslån, samt ett stort lån (löjligt mycket) i det gamla där du betalar 4% av årsinkomsten.

Annuitetslånet kommer jag i princip att betala av under året hur jag än beter mig. Men jag ska kontakta dem och göra en extra inbetalning nån gång under våren, så är jag av med det.

Studielånet lär jag få dras med tills jag går i pension. Här ökar min inbetalning från 976 till 1204 kr i månaden. Hujedanemej. Jag tröstar mig med att den faktiska amorteringstakten stiger markant. Förra året var den i praktiken runt 500 kr/mån (betalade 976, snittränta 480 kr). Det här året bör den bli drygt 800 kr/mån (betalar 1204, snittränta 375 kr).

Men hur man än vänder och vrider på saken så är det tungt att dra runt en inbetalning på totalt 1768 kr/mån när man är singel och jobbar administrativt. Ännu ett incitament att sälja tillgångar (läs: Lego) och betala av skulden.

Ora et Labora - årets första förälskelse

2012-01-05T23:04:00.003+01:00

För några dagar sedan testade jag spelet "Ora et Labora" för första gången. Det är det nyaste spelet från Uwe Rosenberg, som också gjort Agricola. Kunde det bli annat än succé? Självklart inte. Och lika självklart kunde jag inte låta bli att köpa ett eget spel. Jag har ägnat delar av dagen åt att packa upp och sortera delarna, läsa regler, titta på kort och annat viktigt.

Här kommer ett gäng bilder! Först själva lådan. Lika stor som Agricola, och samma design.

När man öppnar den är den full med godis. Mycket bättre än en Aladdinask!

Det följer med ett stort antal ark med resursmarkörer. De är dubbelsidiga. Här är framsidan...

... och baksidan. Ofta förädlar man resursen genom att vända på den. Lera blir keramik, druvor blir vin, får blir kött osv.

Resurserna fördelas genom ett hjul. Jag går inte in på detaljerna, men det funkar bra. Bilden visar också ikoner (värda 30 p) och startmarkörer.

Det följer självklart med massor av regelhäften, som jag (lika självklart) håller på att plöja igenom.

Du börjar spelet med en landbricka (den största). Sen kan du köpa till ytterligare land av olika slag. Priset på marken stiger allt eftersom spelet utvecklas.

Här kan man se båda sidor av de mer fyrkantiga landområdena. De är antingen strand/hav eller kullar/berg.

Du har tre spelpjäser - en abbot och två munkar. Abboten kan göra drag som munkarna inte kan.

Varje resurs har en markör. När du tar resursen så får du markörer (som jag visade tidigare), inte meeples, som i t ex Agricola. Nedan ser man grain, wood, (en settlementmarkör, mer om den sen), druvor, sten, får, torv, lera, pengar samt en joker. Jokern innebär att du kan välja en valfri startresurs.

I spelet ingår också kort av tre sorter. Det första är settlement cards. De ger värde åt korten som placeras vid sidan om dem (se pilarna). Kostnaden är markerad längst upp till vänster. Man betalar energi och mat för att bygga ut. Under dem syns två värden: den gula skölden är bonuspoäng i slutet, den röda är hur många poäng den ger tillsammans med de intilliggande korten. Låter krångligt, men det är det inte.

På din spelplan ligger från början också kort för torv och skog. När du vill köpa den resursen lämnar du in kortet, och gör därmed också platsen tillgänglig för bebyggelse.

Sist men inte minst: Byggnader. Här är tre exempel på sådana. Den längst till vänster har gul markering längst upp. Det innebär att den hör till klostret, och måste byggas ihop med andra klosterbyggnader. Det du ser längst upp till vänster är vad byggnaden kostar, och hur mycket bonus den ger.

Nedre halvan av kortet visar vad den gör. När du går till den första får du betala ett mynt, och får då fyra grain och en bok. Den andra omvandlar får och halm till kött. Den tredje (en byggnad i sista skedet av spelet) förvandlar mynt, öl och 14 värdepoäng till en ikon som ger 30 p.

Okej, jag har full förståelse för att det här låter vimsigt för de flesta av er. För att göra saken antingen värre eller bättre ska jag skriva litegrann imorgon om spelmekaniken. Den som vill läsa mer på egen hand kan göra det bland annat här.

Men nu blir det hockeyfinal! :)

Insikter a la 2012

2012-01-02T01:31:00.005+01:00

Justja. Förra året valde jag också ut fyra citat som tävlade om att bli 2011 års insikt. Valet stod mellan:

1) Sätt värde på dig själv. Det är bara personer med smutsiga skor som uppskattar en dörrmatta.

2) Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

3) Först när du kan säga ja och nej kan du säga jag och du.

4) Det finns få uppriktiga vänner, men å andra sidan är inte heller efterfrågan så stor.

Här är det fortfarande dött lopp. 1 och 3 har möjligen en liten ledning. Kampen fortsätter under 2012.

Okonventionella nyårslöften

2012-01-01T23:09:00.005+01:00

Alltså det här med nyårslöften. De är svårt att avhålla sig från sådana (i alla fall för mig), även om man inte alltid lyckas hålla dem. Jag kikade nyss på mina ekonomiska nyårslöften som jag skrev ner för ett år sedan. En hel del har jag faktiskt infriat. Jag har placerat pengarna från husförsäljningen på ett bättre sätt, och fått bättre koll på matinköpen. Det jag lyckats halvbra med är att sälja mer Lego. Målet var en tusenlapp i månaden. Vissa månader har det gått, andra inte. Det vanliga buffertsparandet... hmm.. harkel.

I år tänkte jag göra lite annorlunda. Jag ska sätta upp några mål inom olika områden, och se till att de följs upp. Målstyrning, som det skulle heta på jobbet. Så här kommer de, utan inbördes ordning:

1) Laga en trerätters måltid varje månad. Jag lider av dåligt intresse för matlagning, och ett stort komplex för min okunnighet. Det hämmar mig socialt, och så vill jag inte att det ska vara. Jag får helt enkelt bjuda hem försökskaniner (som vet om att de är just försökskaniner) på mat en gång i månaden, om jag nu hittar några frivilliga.

2) Sätta mig själv först. Det kan ju låta helt galet för vissa. För mig är det nog helt rätt. Jag är väldigt bra på att bry mig om vad som blir bra för andra. En bra egenskap, men när jag gör det på bekostnad av mitt eget välmående så är det dåligt. Svårt att följa upp, men viktigt ändå.

3) Jag ska börja spara mer pengar, eftersom jag också vill kunna slösa mer. Spara på saker jag egentligen inte behöver, slösa på sådant som ökar på välmåendet.

4) Ta riktigt snygga foton på allt mitt samlarporslin, och lägga ut det i Flickr-album. Lätt att hänvisa till, och enklare när jag kompletterar.

5) Inte rycka någon i kjolarna. Jag tänker inte anstränga mig en millimeter för att umgås med människor som egentligen inte verkar ha något större intresse av att umgå med mig. Att fråga gång på gång med sval respons får mig bara att må dåligt. Jag lägger hellre tid och energi på vänner som vill umgås på riktigt.

6) Bry mig om mitt utseende. Hör ihop med punkt två. Jag kanske lyckas gå ner i vikt, kanske inte. Men under tiden så mår jag verkligen inte bättre för att jag aldrig köper kläder, färgar håret eller träffar en kajalpenna då och då. Tvärtom, faktiskt.

7) Ge potentiella relationer IRL en chans - men inte hur många som helst - att utvecklas. Om det inte blir så: våga nätdejta.

8) Skriva ett blogginlägg om allt det här runt den första varje månad, och följa upp hur det går. Det ökar möjligheten att jag faktiskt lyckas nå åtminstone några av målen.

Ordningsfrun och Röstrand

2011-12-29T23:26:00.001+01:00

Mitt intresse för Lego och porslin har en sak (minst) gemensamt. Jag vill ha kompletta serier. Komplett är viktigt. Jag har skrivit om det tidigare, så jag ska inte tråka ut er med detaljerna igen.

Hursomhelst: Eftersom jag inser att jag har kompletta serie-syndromet, så måste jag tänka mig mycket noga för innan jag köper någon del av en serie. Det gäller speciellt Lego och porslin. På porslinsfronten så har jag alldeles för många serier på gång. Ett dussin, närmare bestämt. Mitt porslinssamlande har tagit ordentlig fart det här året. Jag har stiftat bekantskap med flera porslinsbloggare på nätet - mycket trevligt! Som bonus har jag dessutom lärt mig oerhört mycket om svensk formgivning som jag inte visste för ett år sedan.

Nåväl. Så vad är det då som samlas i mina gömmor?

Amanda: Min vardagsservis, formgiven av Christina Campbell. Jag ärvde några delar när jag flyttade hemifrån på 80-talet, och de senaste åren har jag kompletterat den via Tradera. Här saknar jag te- och kaffekoppar, tekanna samt några assietter i olika storlekar. Men det mesta i servisen är i hamn.

Filippa K: Jag har en av varje i Rörstrands serie te/kaffemuggar. Den serien är komplett (såvitt jag vet), bortsett från höstens två muggar som jag ännu inte hunnit köpa.

Manjana: En relativt ny serie matporslin där jag bara har två delar. Jag vet inte hur många som finns. Inte det jag samlar mest aktivt på, men delarna jag köpt hittills har varit mycket prisvärda.

Rasta: Är det en samling om man bara har en del? Jo, om man tänker köpa fler :) Jag har två likadana kaffemuggar i den här fina serien. Hoppas på fler.

Oliv (Koka-varianten): Okänd designer, men i vilket fall som helst en snygg serie med karotter, skålar och fat. Jag har åtta delar i dagsläget. Hur många fler som finns är höljt i dunkel. Måste uppdatera med en aktuell gruppbild.

Oliv (Scherzo-varianten): Även här okänd designer, men kanske Gunnar Nylund? Min oliv är alltså en variant av Scherzo, som finns i vitt, beige och lavendelblått. Den sistnämnda kan man se här på Porslinans fina blogg! Jag har sex delar, det finns tio. Två vet jag hur de ser ut, två är helt okända.

Mussla: En speciell serie, eftersom de två delarna jag har är rena prydnadsföremål. Jag gillar dem starkt, och hoppas hitta fler. Drömmen är att det ska finnas även i gult - det vore riktigt snyggt!

California: Nu börjar det bli svårt :) Den här fantastiska serien av C-H Stålhane (tror jag) finns i massor av olika former och färgkombinationer. Den röd-grå är egentligen inte en favorit, men det var den jag började samla på. Känns tidlös.

King: Jag inser att jag inte har någon bra gruppbild på mina King. Det betyder inte att jag tycker mindre om den. Jag är löjligt förtjust i mina King. Men jäsiken så dyra de blivit bara under senaste året...

Siesta: Nu börjar det dra ihop sig. Mina fyra delar (och två andra som jag känner till) är okända till årtal och formgivare. De är lika vackra ändå. Men jag är nyfiken på vem som ligger bakom dem. Tyvärr är det inte säkert att Rörstrand själva vet.

Flykt: Sist men inte minst. Snarare allra först. Fick jag bara välja en enda serie att samla på så blev det nog Flykt (i hård konkurrens med Siesta och King). Jag gillar allt med Flykt: struktur, former, färger... allt. Den är svår att peta ner från förstaplatsen.

Och så en joker i leken: Björn Wiinblads skapelser (alltså inte Rörstrand). Jag har en skål och en vas som han skapat, och funderar på fler. Men det gäller ju som sagt att begränsa sig.

Så vad är då 2011 års bästa inköp? Svårt, men om jag måste välja en så blir det den här:

Den fantastiska Siestavasen som jag köpte för några veckor sedan. Kan det bli tjusigare?

Och julen är överlevd.

2011-12-26T22:02:00.001+01:00

Om julen vill jag bara säga att:

* hur rolig julen är står ofta i relation till hur roligt livet i allmänhet är

* det verkar som om presenten till mina goda vänners barn blev en hit. Det är ett av julens stora glädjeämnen!

Vederbörligen inslagna julklappar

2011-12-21T23:39:00.003+01:00

Julklappar, ja. Det här året har jag ju bestämt mig för att köpa julklappar till några personer som jag helt enkelt bara vill ge en klapp för att jag tror att de skulle uppskatta den. Ett bra exempel på det är några goda vänners barn. De gillar att spela Carcassone, och som inbiten spelnörd vill jag naturligtvis uppmuntra den yngre generationen att inte bara spela datorspel.

Carcassonne är ett spel som består av grundspel + ett flertal expansioner. Jag köpte 1 + 3, samt några extra uppsättningar meeples. Frågan var bara hur jag skulle slå in dem? Jag mailade därför barnens far och skrev följande:

Jag har köpt ett carcassonne med några expansioner till barnen. Det är huvudspelet + tre lådor. Jag har även två lösa uppsättningar meeplar som jag tänkt skicka med, i roliga färger. Ska jag:

a) Ge alla fyra paket + ett mindre paket med meeplarna till alla barn gemensamt?
b) Packa allt i den största lådan (det ryms gott) och ge det till barnen gemensamt?
c) Ge största lådan till dig och N (och smygöppna den för att lägga i meeplarna), och ge en expansion var till kidsen?
d) None of the above, utan _____ (diskutera på raden kring den aktuella frågeställningen utifrån kurslitteraturen, för 5 poäng).

Några timmar senare, trött och mör efter den tredje julkonserten på två dagar, och utan internet hemma, så läste jag följande INTJ-svar i min iPhones mailbox:

Som primär del av det konstruerade och intersubjektiva system där paketfördelningens meningsskapande ska tolkas in i upplever jag det som allt för utmanande utan bättre teoretisk grund uttala mig allt för säkert i saken. Mitt val baseras alltså på den tysta kunskap jag besitter och kan inte byggas upp teoretiskt och därmed frånskriver jag mig nu rätten att välja alternativ D eftersom kurslitteraturen inte är behjälplig. Jag frånsäger mig även eventuella krav på verifierbarhet och varnar för att detta är en tautologi.

Jag anser att kunskapen både om mig själv och mina systemmedlemmar är en gemensam produktion i vårt sociala utbyte och att de normer jag tror präglar systemet också därmed faktiskt präglar hela systemet. Jag tror att samspelet inom systemrelationer både bygger individuell och gemensam identitet samt att verklighetsbilder kontinuerligt skapas, förhandlas och återskapas just i samspelet inom systemet. Som centralfigur tror jag att jag här kan sätta mig inte bara i ledarposition utan som primär normgivare i hur paketkonstruktionen ska tolkas och därmed hur valet kommer att accepteras av restrerande systemdelar. Därmed bör jag själv kunna välja vilken lösningsmodell du bör applicera på din problematik. En verklighetsbild jag vill skapa i systemet är en av gemensamt ansvar, tillit och delaktighet och jag tror att det första eller andra alternativet i din lista till störst del bidrar till den bilden. Eftersom jag själv inte tror på en univsersell sanning utan sanningar som multipla skapande subjekt så faller sig bilden av ett flertal olika paket som i sina delar bidrar till en komplex men inte nödvändigtvis komplett helhet riktat till alla barn som det personligen mest lockande alternativet.

Jag vill dock reservera mig för att jag bara är en individ och att ett individuellt eller ömsesidigt utforskande av systemet som helhet kan ge en större och djupare förståelse vad vi befinner oss men jag tror ändå att du och jag här kan skapa en överrenskommelse att detta som är sant för mig kan vara en god nog grund för att representera hela systemets vilja vad det gäller denna fråga.

Alltså: A

Och helt plötsligt blev kvällen ljus, internetbristen bleknade bort, de värkande fötterna märkes inte längre, julfriden infann sig och änglarna sjöng i fjärran.

Tiden (och jag) flyger!

2011-12-20T16:43:00.004+01:00

Oj, det var länge sedan jag skrev något här. Det har varit fullt upp den senaste veckan. Om man lite grovhugget delar in dagen i tre pass - förmiddag, eftermiddag och kväll - och multiplicerar det med sju, så ger det 21 pass i veckan. Jag tycker att jag vill ha åtminstone 4-5 pass för mig själv, utan något inbokat. Den senaste veckan har jag varit ledig exakt noll pass. Det har varit mycket jobb, men också roliga saker som julbord med släkten och tre konserter med kören.

Jag tänker inte klaga, eftersom jag gillar både jobbet, släkten och fritidssysselsättningarna. Jag har valt det själv. Men jag känner hur mycket jag längtar tills imorgon kväll när det är LEDIGT.

Ikväll finns också vissa ledighetstendenser. Jag sitter och skriver det här på Arlanda på väg hem från en jobbresa. När jag är hemma igen vid 19-tiden (om allt går enligt planerna), så är jag faktiskt också ledig. Jag tror dock att mina husdjur kommer att löpa amok även ikväll, så det är nog säkrast för nattsömnen att jag försöker leka ur dem litegrann.

Sammanfattningsvis har den gångna veckan bjudit på följande höjdpunkter, utan inbördes rangordning:

* Julbord med ena halvan av släkten (pappas sida). Jag är tacksam över att min extrasläkt är trevliga typer. Det är inte Lars Norén-varning på våra träffar. Jag sänder en extra tanke till alla för vilka julen är konflikternas högtid.

* Julklappsinköp till släkt och vänner avklarades till stor del via ett besök hos World of Boardgames. Nejdå, alla får inte paket därifrån, men några grejer har jag köpt. Jag menar... brädspel och Lego - vad mer kan man önska sig?

* Riksdagen fastställde 2012 års ränta på studielånen til rekordlåga 1,5%. Det är 0,3% lägre än min gissning i ett tidigare blogginlägg. Jag är mycket nöjd med att jag hade fel. Jag kommer att betala en dryg hundralapp mindre i ränta varje månad, vilket innebär att månadskostnaden inte stiger trots att amorteringen höjs. Hurra!

Kan det vara...?

2011-12-16T22:06:00.001+01:00

Hittade den här bilden för ett tag sedan när jag bildgooglade på ett av mina favoritporslin. Titta på kannan här nere till höger. Visst är det...?

För övrigt har tomtens identitet avslöjats. Det var faktiskt inte tomten som gett mig 5000 kr. Det var exmaken som skulle få ett löneförskott från sin arbetsgivare. Av någon anledning skickades det till vårt gamla gemensamma konto (som sedan förra sommaren bara är mitt). Mycket udda. Och tur för honom att jag är inte är ett grinigt och långsint ex.

Jag har i vilket fall som helst köpt några roliga julklappar under veckan, och tänker köpa några fler innan julafton. Känns riktigt roligt!

God jul önskar...?

2011-12-12T12:51:00.003+01:00

I fredags fick jag en trevlig överraskning när jag loggade in på min internetbank. Jag hade en okänd, fyrsiffrig insättning på mitt servicekonto. Inga detaljer om avsändaren - det står bara "överföring".

Visst händer det att jag ibland får en slant av någon förälder, men extremt sällan i den storleksklassen, och när det nån gång händer så brukar jag få ett mail eller telefonsamtal om att en liten present finns på mitt konto. För säkerhets skull kollade jag iaf med båda föräldrarna, som förklarade sig oskyldiga.

Nästa steg blev att skicka ett meddelande via nätbanken och fråga varifrån pengarna kom. Banken lät meddela att överföringen kom från ett företag i södra Sverige. Jag googlade på företagsnamnet. De har inte ens en egen hemsida, och kontaktuppgiften till dem är en hotmail-adress. Say no more.

Idag ringde jag till banken för att fråga vad jag skulle göra. Jag fick prata med Patrik. Jag tror att Patrik inte riktigt förstod från början vad jag ville. Betala tillbaka felaktigt insatta pengar? Varför det? Men Patrik hjälpte mig iaf att göra en ärendenotering (tror jag att det hette), där det står att jag kontaktat banken i ärendet och är beredd att betala igen pengarna om företaget återkommer i frågan. Han lät dock inte helt övertygad om den saken, och verkade ärligt talat hela tiden vilja säga åt mig mellan raderna att jag skulle behålla pengarna. "Ja, alltså.. vi kan ju göra en notering, men annars rekommenderar jag ju starkt att du bara avvaktar", var en av de saker som Patrik sa.

Såhär tänker ordningsfrun göra:
Jag gör ingenting alls i några dagar. Om företaget inte har hört av sig till mig innan helgen så tänker jag sätta sprätt på dem i form av julklappar till mina vänner (ni kanske minns att jag gärna ville köpa sådana?) och en extra insättning till Läkare utan gränser. Skulle företaget höra av sig i mars och vilja ha igen pengarna, ja då får jag ta ur min buffert. Att sprida julglädje är ju också värt några kronor.

Fredagsnöje: gissa CSN-räntan!

2011-12-09T22:06:00.012+01:00

Vad kan passa bättre en snöstormig fredag i december än att spekulera CSN-räntan inför 2012? Den brukar tillkännages nån gång runt den 15 december, så om jag vill glänsa med mina spekulationer måste jag skynda mig :)

Jag har frågat Google om hjälp att titta på tidigare års ränta. Såhär ser den ut:

2011: 1,9%

2010: 2,4%

2009: 2,5%

2008: 2,1%

2007: 2,1%

2006: 2,3 %

2005: 2,8%

Studiemedelsräntan baseras på ett snitt av statens upplåningsränta de senaste tre åren (statsobligationer, I guess) samt basbeloppet, som i sin tur grundas på inflation/ konsumentprisindex. Räntan för 2012 baseras alltså på 2009-2011 års räntor. Sverige har under 2010 och 2011 varit ett av de länder i världen som betalar lägst ränta på sin statliga upplåning. Det finns alltså all anledning att tro redan på förhand att räntan kan bli ännu lägre än 1,9 nästa år.

Statliga myndigheter har ofta bra information på sin hemsida om man letar ordentligt. Jag plöjde igenom några dokument och hittade det här på regeringens hemsida:

s 40-41: De makroekonomiska förutsättningar som påverkar utgifterna för studiemedelsräntor är nivån på upplåningsräntan i Riksgäldskontoret och prisbasbeloppet. Förändringar av upplåningsränta och prisbasbelopp jämfört med antaganden i budgetpropositionen för 2011 ger den sammantagna effekten att utgifterna bedöms minska med 687 miljoner kronor 2012. Den främsta anledningen till att utgifterna beräknas minska är att upplåningsräntan bedöms bli lägre jämfört med räntan för 2011 så som den beräknades i budgetpropositionen för 2011. Detsamma gäller för den beräknade räntan 2013 och 2014.

Byråkratiskt språk, men jag tolkar det som att vi kan se fram emot ytterligare sänkningar.

Min gissning blir härmed att vi får en ränta på 1,8% under 2012. Jag har gärna fel, om det skulle vara så att den blir ännu lägre. Om några dagar får vi veta om jag har rätt.

ordningsfruns i-landsproblem

2011-12-06T23:11:00.002+01:00

Julklappar. Jag behöver bara läsa mina vänners statusuppdateringar på Facebook för att förstå att många verkligen sliter hårt för att hinna och orka köpa alla julklappar som måste köpas.

Själv kommer jag från en släkt som till största delen rationaliserat bort det här med julklappar vuxna emellan. Det är i grund och botten ganska skönt. Jag köper sällan mer än 3-4 julklappar varje jul. Syskonbarnen, en till mamma och en till pappa. Det klarar man av utan alltför mycket julstress.

Mitt i-landsproblem är att jag faktiskt gillar att köpa presenter. Jag gillar dessutom väldigt mycket att slå in presenter. Presentinslagning kan faktiskt sägas vara det enda pyssel som jag ägnar mig åt. Men allra roligast är att fundera över vad man vill ge bort till någon, och sedan vara glad flera gånger om: när man köper presenten, slår in den, och ger bort den.

Kan man inte få ge bort julklappar till (synbart) slumpmässigt utvalda personer, utan att de känner kravet att ge något tillbaka? Jag har t ex en del porslin som jag skulle vilja ge till porslinsbloggare som jag följer. Jag har spel och Lego som jag skulle vilja ge till vänner och deras barn. Kan man få ge bort saker utan att andra känner sig tvingade att ge något tillbaka?

En siesta att tråna efter

2011-12-03T23:39:00.001+01:00

Titta vad jag hittade när jag bildgooglade på Rörstrands Siesta! Gaah! Måste ha! Men det är en bild från en gammal webauktion (avslutad för länge sedan), dessutom dansk. Kan bli riktigt svårt att hitta den.

Men nu vet jag att den finns. Jag ska försöka drömma om den inatt. Kan inte vara så svårt.

It's that time of the year. Again.

2011-12-02T23:11:00.005+01:00

Det börjar dra ihop sig till den där tiden på året som jag verkligen inte gillar. Julstress, tänker du. Nej, inte alls, svarar jag.

Julstress är något som jag kan hantera. Jag är bra på multitasking. Ärligt talat är jag som bäst (på de flesta områden) när jag har deadlines och prestationskrav. Det bekymrar mig inte för fem öre.

Nä, det är den hemska julledigheten jag inte gillar. Ni vet, den där tvåveckorsperioden mellan jul och trettondagen som även omfattar alla singlars fasa: nyårsafton. En ljusglimt är att det i år är en sk. arbetsgivarjul, dvs det är ganska många arbetsdagar under perioden. Eftersom jag måste jobba mycket inför vårt bokslut, och dessutom har en sjukskriven kollega på kontoret under december, så är det ingen som höjer på ögonbrynen om jag jobbar ganska mycket.

Men de där andra otäcka obligatoriska lediga dagarna då, med nyårsafton i spetsen? Jag vet faktiskt inte. Jag har ingen lust att tävla med mitt ex och hans nya sambo om att få umgås med någon av våra gemensamma vänner. Och jag kan ärligt talat inte klandra de som hellre väljer att umgås med exet och hans nya. Jag är inte så rolig just nu, och jag är inte så tuff att jag orkar med att träffa dem, under omständigheterna (som är knepigare än vad de allra flesta anar, och jag vill inte heller dra in dem i min livssoppa).

Just nu känns det på något vis allra enklast på många sätt att bara vara ensam alla de där jobbiga dagarna. Jag har ingenting emot ensamheten i sig - jag behöver den för att ladda batterierna. Det jobbiga uppstår när alla andra börjar prata om nyårsafton&co, och jag inte har så mycket att tillägga. Och det är kanske framför allt det som jag måste lära mig att hantera - inte ensamheten i sig.

Den vackraste Siestan jag sett!

2011-11-29T07:33:00.000+01:00

I fredags hämtade jag ut det vackraste jag sett på länge (i porslinsväg iaf), nämligen mitt nyaste inköp i serien Siesta. Såhär ser den ut, från olika vinklar:

Märkningen på undersidan har jag tittat på flera gånger för att vara säker på. Den är märklig. Dels har den nummer 17 stämplat, men också nummer 5 präglat snett till vänster nedanför 17. Svårt att se på den här bilden, men så är det iaf.

De andra delarna, som man kan läsa om här, har nummer 6 och 3 (samt en utan nummer). Jag gissar att det är 5 som är den relevanta siffran i det här sammanhanget. Statistik:

#3 - lilla vasen är 12 cm hög, 8 cm bred i toppen och 7 cm vid botten.

#5 - stora vasen är 25,5 cm hög, 8 cm bred på bredaste stället.

#6 - stora fatet är 16,5 x 12 cm, och 6 cm högt.

Onumrerat - lilla fatet är 14,5 x 10 cm, och 4 cm högt.

Såhär ser den ut med mina andra Siestadelar:

Ordningsfruns porslinstoppspall just nu:

Ohotad etta: Flykt.

Tvåa: Siesta

Trea: Oliv (Scherzo-varianten)

Den där maskrosjäveln.

2011-11-27T22:48:00.002+01:00

Det finns kärlek som redan från första andetaget är vacker som i sagan. Den är ett stort fång väldoftande rosor i de vackraste färger du kan tänka dig. Det finns ingenting som solkar ner den. En kärlek som är lik den där upprymda känslan du får när du kört på en 50-väg med tjälskador alldeles för länge, och plötsligt kommer ut på den släta, breda vägen med fri fart. Osårbar. Ostoppbar. Oändlig.

Men det finns också en annan slags kärlek. En annan blomma.

Kärlek som redan från början ger dig en ännu värre resa än den där 50-vägen med tjälskador. Kärlek som inte borde finnas. Kärlek där hjärtat trampas på och krossas. Kärlek som gör så ont att man väljer bort den. Kärlek som man stänger undan och till slut tror och hoppas att den gått under av näringsbrist.

Och lik förbenat dyker den upp om och om igen, precis som en maskros som trotsar asfalt, jordbrist, växtgifter och mörker. "Hallå, här är jag igen", säger den irriterande lilla växten. "Har du saknat mig?"

Jag ville kärleken skulle vara en vacker ros. Inte en maskrosjävel.

Mera manjana

2011-11-25T23:01:00.000+01:00

Extremt minnesgoda läsare kanske minns att jag fyndade en liten mjölkkanna i serien Manjana för några månader sedan? Hur som helst: förra veckan vann jag ännu en auktion på Tradera (till bra pris), denna gång med en ugnsform. Såhär ser den ut:

Formen är ca 17,5 x 27 cm exklusive handtagen. Såhär ser den ut tillsammans med mjölkkannan:

Det märkliga är att ugnsformen är omärkt på undersidan, förutom Rörstrandsstämpeln. Mjölkkannan har däremot både serienamnet och nummer. Oklart varför Rörstrand gjort på det sättet. Jag tycker ändå inte att det råder några tvivel om att kannan och fatet hör ihop. Dekoern är ju minst sagt distinkt.

Det ska bli spännande att se om det dyker upp fler delar!

Söndagspyssel

2011-11-20T23:26:00.004+01:00

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att jag i ett inlägg för en månad sedan skrev att jag skulle försöka styra upp några saker i mitt liv. En av dem var att få bättre balans i mitt webbshoppande - jag måste sälja en del av det jag sitter på för att finansiera mina inköp.

Nu har jag tagit mig i kragen! För en dryg vecka sedan sålde jag en del Star Wars-lego till några vänner, och nu har jag krängt dubletter av gammalt riddarlego samt lite extra minifigurer via ett legoforum. Jag är fortfarande så nördig att det skär i hjärtat att skiljas från Lego, men jag måste ju.

Jag har ägnat några timmar idag åt att försöka sortera upp alla minifigurer. Det ni ser här på bordet är bara riddarfigurer. (Det går att klicka på bilden för att förstora den).

Förutom riddarfigurerna har jag flera hundra andra lösa figurer och tillbehör som också ska säljas, men nånstans ska man ju börja. Och värdet på de här är stort. Jag gissar att de snittar på 25 kr/styck. Räkna ihop bara det som ligger på bordet, så förstår ni ungefär vad jag menar.

Det är inte bara minifigurer som är av värde. Även vissa andra saker är dyra. Det här är ett exempel:

Gamla bardings (vad heter det på svenska?) kostar multum om de är hela och i bra skick. Det är såklart mina. De röda och gråa runda sköldarna kostar nog också 20 kr/styck. Andra sköldar, vapen och tillbehör är också värdefulla. Och så vidare.

Egentligen vill jag ha allt Lego i hela världen. Men jag stålsätter mig och sorterar vidare.

ordningsfrun dissar: klyschor inom politiken

2011-11-17T10:51:00.007+01:00

Politik. Jag har länge tänkt att jag skulle skriva mer om det ämnet, eftersom det är något som verkligen intesserar mig. Men det är svårt. Jag har en idé om att jag ska täcka allt i ett enda inlägg (av någon anledning), och då är det inte ett blogginlägg vi talar om, utan en roman.

Men nu tänker jag iaf ge mig på att kommentera en del av det hela. Jag kan helt enkelt inte låta bli.

Jag är så innerlig trött på svartmålning och demonisering av meningsmotståndare. Extra trött blir jag när den är klyschig utan täckning. Ett exempel på detta är uttalanden av typen: "Ja, vi inom x-partiet vill ju värna om de äldre i samhället och se till att vi har en bra skola för barnen".

Bra, bra. Men.. i motsats till vilka då? Vilka är det som har sagt att de inte vill värna om de äldre i samhället? Eller att de vill ha en dålig skola? Jag har då inte hört någon säga det. Sådana uttalanden är helt meningslösa.

Det man måste göra är att berätta vad som är fel och hur man själv anser att det ska åtgärdas. "Vi inom vänsterpartiet vill värna om de äldre i samhället. Det ska vi göra genom att förbjuda privata vårdalternativ och vinstdrivande företag inom vårdsektorn. Den ökade kostnaden för vården vill vi finansiera genom att höja gränsen för när inkomsttagare betalar statlig skatt". Jamensedär. Helt plötsligt blev det klart och tydligt. Om man sedan håller med är en annan femma, men det gör det möjligt för väljare att ta ställning till alternativen.

Om det däremot gäller ett område där det finns tydliga politiska skiljelinjer så blir det däremot relevant. "Vi i folkpartiet (och vänsterpartiet) vill att skolan ska vara statlig". Jamensedär. Eftersom de övriga riksdagspartierna vill att skolan ska vara kommunal så har vi helt plötsligt ett relevant uttalande.

Jag är också less på att politiker ska skylla ifrån sig och inte kan ta ansvar, både i det stora och det lilla. De vårdskandaler som rullats upp i media senaste tiden är ett bra exempel på detta. Rödgröna debattörer uttalar sig gärna i media och menar att allt det här är den borgerliga regeringens fel. Självklart har alliansen ett stort ansvar för att det ser ut som det gör. Man måste sluta ursäkta sig och göra något åt saken. Men är det någon som verkligen tror att det inte förekom vanvård av äldre före 2006? Precis som när det gäller det sjunkande skeppet skolan så är det alla politiska partiers ansvar, eftersom makten de senaste 30 åren har växlat (med övervikt åt det röda hållet, men ändå).

Jag letar efter politiker som vågar ta ansvar och erkänna att vissa saker har blivit fel, även när de själva haft makten, och är vuxna nog att göra om och göra rätt. Och jag letar efter väljare som är kloka nog att se bortom förenklingar, slagord och rent struntprat.

..och så en siesta.

2011-11-13T23:09:00.000+01:00

Minns ni min serie (nåja, två delar iaf) Siesta? Nu har jag tre! Här är en närbild på det senaste tillskottet:

Den här bilden visar lite mer av hur formen ser ut.

Dekoren är inte vad jag hade väntat, om jag ska vara ärlig. De är inte helt sammanhängande i design, men däremot i formen. Den lilla skål jag hade sedan förr, och den jag köpt nu, är väldigt lika varandra.

#3 - lilla vasen är 12 cm hög, 8 cm bred i toppen och 7 cm vid botten.

#6 - stora fatet är 16,5 x 12 cm, och 6 cm högt.

Onumrerat - lilla fatet är 14,5 x 10 cm, och 4 cm högt.

Här har jag snurrat ett varv på både lilla skålen och vasen, för att visa lite andra nyanser:

Okej, det var sista inlägget för porslinsveckan. Nästa vecka blir det en del annat också :)

Porslinsvecka hos ordningsfrun!

2011-11-10T22:12:00.003+01:00

Minnesgoda läsare (och porslinsnördar) kanske minns att jag har två rörstrandsserier som heter Oliv. Den ena är en variant på Scherzo, den andra är en serie fat och skålar som liknar Koka i formspråket. Jag har i två tidigare inlägg visat upp de andra delarna.

Det har varit väldigt tunnsått med delar till dem uten på nätet, men för ett tag sedan dök det upp en pärla på Tradera. Jag fick den för en femtiolapp + frakt. Mycket förmånligt! Det är ett uppläggningsfat:

Såhär ser det ut lite från sidan:

Kanske tänker någon läsare att ni redan sett den här delen? Nästan rätt. Jag har en likadan men mindre sedan tidigare. Såhär ser de ut tillsammans - mitt nya fynd är alltså den större:

Det är omöjligt att läsa den ena siffran i märkningen pga att porslinet är så nött på undersidan. Men det lilla fatet är märkt 92. En inte alltför avancerad gissning är att det här står 94.

Jag är mycket nöjd med fyndet! Jag skulle vilja hitta mellanstorleken på uppläggningsfatet som borde finnas (gissningsvis nr 93) samt en lite såsskål med lock. Den jag har saknar ju locket. Men jakten är ju en stor del av nöjet... :)

Flykt, flykt, kommer aldrig igen

2011-11-07T21:53:00.005+01:00

Nämen, nu är det verkligen på tiden att lätta upp stämningen med veckans nätshopping. Vi inleder med en sällsynt goding, nämligen min fjärde del i serien "Flykt".

Det är en vas, ca 16 cm hög. Såhär ser den ut på andra sidan:

Här kan man ana att den har en fyra präglad på undersidan. Den har dock ingen årtalsmärkning.

Min serie med Flykt består alltså av fyra delar:

Nr 2: Stort fat. 38 x 22 cm, ca 4 cm högt.

Nr 4: Smal vas. 16 cm hög, ca 6 cm i diameter.

Nr 8: Stor vas. 16 cm hög, ca 11 cm i diameter

Onumrerad: Litet fat. 18 x 12,5 cm, ca 5,5 cm högt.

Jag har visat de andra delarna i tidigare blogginlägg. Här är en gruppbild på nytillskottet med sina syskon:

Och såhär ser det ut om jag vänder på vaserna:

Nämen...nåt i den här stilen?

2011-11-05T22:55:00.006+01:00

Jahapp. Jag fastnade i ordbajsträsket igen. Instruktionen var väl att skriva en presentationstext för nätdejting, inte att ordbajsa fram en hel novell? Jag behöver helt klart hjälp av er andra. Vad ska jag stryka? Ska något läggas till eller lyftas fram mer? Skrämmer jag bort fler intressenter än jag lockar hit? Hur ska man avrunda annonsen? Behöver jag en redaktör mer än jag behöver en dejt? Och vem mördade egentligen Laura Palmer?

*******

Jag är en ganska vanlig, osminkad, lönnfet och oftast snäll tant som förra året fyllde 40 med största delen av förståndet i behåll. Jag söker tydligen någon. Lite oklart vem, men det visar sig nog. Så vem är jag?

Jag är organiserad. Jag har ordning på mina papper, mina pengar och mina ägodelar. Att skriva listor är en nödvändighet. Men jag är inte pedant. Det händer alltsom oftast att min lägenhet förvandlas till ett katastrofområde när jag har mycket annat för mig. Men jag gillar faktiskt att tvätta och diska. Däremot skulle jag helst slippa laga mat och dammsuga resten av livet, om det gick att lösa.

Krogbesök gör jag vanligtvis endast under vapenhot, så vill du träffa någon som gillar att gå ut och dansa och dricka öl med dig är jag nog inte kvinnan för dig. Däremot gillar jag att umgås med vänner, gärna i kombination med att spela brädspel. Agricola är favoriten just nu. Jag spelar också gärna kunskapsspel. Jag utgår från att du kan slå mig i kunskapsspel. Inte alltid, men ibland.

Jag är en sportnörd. Nä, jag utövar inte sporten själv, men jag tittar på den. Vinterstudion är helig. Jag tillhör den del av befolkningen som tycker att det är fullständigt logiskt att ta ut semesterdagar för att vara hemma och se damernas diskuskval i OS kl 03.20 eller någon annan (för många människor) obskyr tid.

Jag är nattmänniska. Det behöver inte du vara, så länge du inte är en odräglig muntergök på morgonen när jag mest liknar ett vrak, och väcker mig med klämkäcka visor.

Nej, jag har inga barn. Jag har inte heller någon längtan efter egna barn. Det finns oändligt många kvinnor som vill ha barn. Jag är inte en av dem. Men jag har trevliga föräldrar och syskon som jag gärna umgås med, och det hoppas jag att du också har.

Jag gillar flygplan. Inte bara sådär litegrann, utan mycket. Kolla på Flightradar24, läsa om/titta på dokumentärer om flygolyckor och liknande är fullständigt normala sysselsättningar här hemma.

Jag dricker inte kaffe. Jag tittar inte på dokusåpor, men gillar politik. Jag vägrar springa efter bussar. Inte heller åker jag nattåg. Jag anser att styrdans är roligt, men fridans är från helvetet. Jag sjunger i kör, och lägger mycket tid på den hobbyn. Jag äger färre än tio par skor, gummistövlar included. Sci-fi är kanske inte en livsstil, men ett stort intresse. Beam me up, Scotty. Jag har också en inbunden studiebibel i fem band, en stor mängd rörstrandsporslin, två katter, bra (potentiella svär)föräldrar, en cola light-addiction och ett jobb jag trivs med.

Jag har också en gigantisk Legosamling. Med gigantisk menar jag gigantisk. Jag har över 700 legoset i originalkartonger and counting. Jag lägger en icke ansenlig del av min veckopeng på att köpa lego, och en icke ansenlig tid på att surfa/skriva på legoforum. Men oroa dig inte, även män kan ibland väcka mitt intresse trots att de inte är gjorda av plast.

Jag är INTJ. Om du inte vet vad det innebär så maila mig inte och fråga. Google är din vän.

Jag har ingen lust att träffas direkt IRL för att se om det klickar. Det föredrar jag att först ta reda på via nätet. Jag har inte heller några planer på att flytta. Därför vore det såklart praktiskt att träffa någon som bor i Umeåområdet, eller som själv kan tänka sig att flytta på sig.

Och du då? Tja, jag är väldigt ointresserad av hur du ser ut. Grundkravet är att du inte är så anskrämlig att jag skäms om vi går på stan ihop. Det kravet uppfyller i princip alla människor jag känner. Det är mycket troligt att du också gör det.

Du är smart. Jorå, erkänn nu. Det här är inte platsen för falsk blygsamhet. Jag gissar att du har läst rätt många år på universitetet och i likhet med mig skickar ansenliga summor till CSN varje månad. Men intelligens och bildning är inte samma sak, så här kan jag ha lite fel. Möjligen. Lite.

Du tycker om ord. Du kan uttrycka dig i både tal och skrift, och tycker att det är viktigt att både läsa mycket och producera egen text. Dålig språkbehandling är något av det mest avtändande jag vet. Du är inte heller rädd för att prata inför folk. Toastmaster? Javisst! Jag gillar att diskutera/slänga käft. Om du inte gör det så blir vår relation antagligen inte så långvarig.

Du kanske har barn? Helt okej, så länge barnens mamma och du har avslutat den amorösa delen av er relation till fullo. Men vill du ha fler barn så bör du fiska i annat vatten.

Gillar du fräsig hemteknologi? Att gå ut och dansa? Eller något annat som jag inte är intresserad av? Inga problem, så länge du inte kräver att jag också ska ägna mig åt det. Jag behöver egentid, så du får gärna åka på whiskyprovningsresor till Irland eller krypa runt i buskar och lajva på helgerna med dina kompisar.

Svartsjuka är inte min grej. Jag utgår helt enkelt från att du är så smart att du inte prasslar med andra om du är ihop med mig. I så fall är det mer synd om dig än om mig.

Extra XP delas ut om du är intresserad av matlagning, har föräldrar och syskon som du kommer väl överens med, tycker att det är helt okej att snåla ibland för att ha råd att resa senare, är körsångare, kan gå på både opera och hockeymatcher utan att få kramp, och rensa avlopp utan att kräkas.

Sist men inte minst: Du klarar av att prioritera vår relation och stå upp för den. Att visa omtanke i ord och handling är viktigt inte bara i teorin.

Inspiration!

2011-11-02T23:19:00.003+01:00

För ungefär ett halvår sedan skrev jag ett inlägg om nätdejting. Av många skäl har jag inte varit så värst inspirerad att ägna mig åt sådant.. fram tills nu. I projektet "skärp dig, gå ner i vikt och spara lite mer pengar" som ska pågå fram till jul, så ingår också att fila på kontaktannonsen lite mer. Efter jul tänker jag kasta mig in i dejtingträsket.

Innan någon protesterar högljutt: nej, jag tror inte att man måste vara varken rik eller pinnsmal för att nätdejta. Däremot tror jag att jag själv mår bättre om jag skärper till mig på både det ena och andra området, och om jag mår bättre så kommer dejtandet att funka bättre.

Jag har funderat på om jag borde regga mig någonstans för att kolla lite på vad andra skriver i sina profiler. Den idén dissade jag snabbt. Jag vet vad jag vill skriva om, och lär inte ändra mig för att jag läser andra annonser om mysiga hemmakvällar, god mat, resor och gudvetvad.

Igår kväll låg jag vaken alldeles för länge och filade på en profiltext. Jag känner mig inte redo att skicka ut den på remiss här på bloggen än, men det kommer nog. Ska bara putsa den lite mer och samla mod.

Kontemplation.

2011-10-30T18:56:00.005+01:00

Den här helgen har det gått precis ett år sedan jag flyttade in i min lägenhet. Det har förorsakat en allvarlig släng av nyårskänslor. Behovet av att summera och strukturera, se framåt och bakåt.

Har det varit ett bra år? Här kanske jag borde svara ja, eftersom det är en offentlig blogg, och vara lite luddig i kanterna och dra till med klyschor. Men vad fanken.

Nej. Det har det inte. Det har haft bra inslag, självklart, men när jag summerar så blir det ändå inget högt betyg.

Senaste årets insikter, utan inbördes ordning:

* Det som inte dödar, det härdar inte heller. Det gör bara det tunna skalet ännu tunnare.

* Ibland räcker det inte med kärlek. Inte ens om den är ömsesidig.

* Pengar gör sällan människor lyckliga, men brist på pengar gör ofta människor olyckliga.

* Äktheten i vänskap har ingenting att göra med hur ofta man ses eller hur nära man bor.

Så är det. Men, precis som jag skrev i mitt förra blogginlägg, imorgon är första dagen av resten av mitt liv. Och allt sånt. Yada yada. Jag väntar iaf på massor av trevliga webinköp, så jag törs åtminstone utlova att kommande bloggposter blir lite roligare än den här.

Rivstart!

2011-10-23T23:59:00.005+02:00

Ibland får man äta upp sina ord, och dessutom snabbare än man trott. Eller äta upp och äta upp... kanske snarare motsatsen i det här fallet.

Mitt förra blogginlägg (skrivet på fredag kväll) slutade med att jag skulle skärpa mig på olika områden. Maten var en av dem. Några timmar efter att jag skrev inlägget så inledde jag - alldeles ofrivilligt - dieten med en rivstart. Pizzan som ätits tidigare under kvällen måste ha innehållit något olämpligt, så vi beslutade oss för att skiljas åt, hastigt och inte alls särskilt lustigt.

Jag kan nu skryta med att ha blivit matförgiftad tre gånger. En kycklingmacka inköpt på tågstationen i Lissabon 1991, en burrito i San Fransisco 1995 - och så nu en pizza i Enskede 2011. Jag är alldeles nöjd med detta och avstår gärna från fler framtida exempel.

Lördagen, vars paradnummer var en spritfest (jomen, ni har väl läst Expressen nån gång?) blev lite mer dämpad för mig av ovanstående anledning. Roligt var det ändå, med gamla och nya bekantskaper. Nu ska jag krypa ner i min egen säng och sova. Det är verkligen inte det sämsta.

Imorgon är första dagen på resten av mitt liv, och yada yada och allt sånt ni vet.

Och så var det ju det här med pengar. Igen.

2011-10-21T23:49:00.004+02:00

Den kommande månadens utgifter omfattar en stor smäll. Jag har ju valt att inte begära uppskov på vinsten från husförsäljningen förra året. Nu är det dax för mig och skatteverket att bli kvitt. Jag har såklart lagt undan pengar till inbetalningen, men visst svider det i ekonomihjärtat att se så mycket pengar försvinna från mina konton.

Senaste månaderna har inte varit lysande för ekonomin. Jag har t o m smånallat från min buffert. Ajajaj. Orsakerna är många. Den främsta är att jag har unnat mig saker. När man har små mariginaler i ekonomin så märks det fort.

Vad är det jag har unnat mig? När jag tittar på kontoutdragen så kan man dela in det i tre huvudkategorier: resor, webshopping och lathet.

Resor handlar om allt från körresan till Österrike i somras till några inrikesresor för att umgås med släkt och vänner. (T ex den jag befinner mig på just nu). Jag har ingen lust att dra in på resor. Tvärtom! Jag vill resa mer. Så här kommer det inte att bli några förändringar.

Webshoppingen då? Tja, här kan jag göra vissa justeringar. Det handlar dels om att faktiskt avstå några saker som jag inte riktigt brinner för. Kanske 1 av 10 inköp. Men det handlar framför allt om att jag måste ta mig i kragen och sälja av en hel del Lego igen. Jag samlar fort på mig ett lager. Om jag säljer mer så kommer inte kategorin webshopping att nöta hål i plånboken.

Sen var det ju det här med latheten. Latheten är ett samlingsnamn för utgifter jag drar på mig för att jag är lat. Det handlar t ex om fler uteluncher än planerat (för att jag inte gjort matlådor) och resor med taxi/buss som skulle kunna göras på billigare sätt. Här kan pengar sparas, och skärpning ska göras.

Det är nio veckor kvar till jul. (Läskigt men sant). Jag törs nästan inte säga det här högt, men just därför gör jag det: de nio veckorna blir det köpstopp på det mesta samt en hård kamp med överflödskilona. Nu får det vara nog, både på latheten och glufsandet. Jag lovar och svär att återkomma dagarna innan jul med en ärlig rapport på båda områdena.

Religionsfrihetens gränser

2011-10-18T18:18:00.003+02:00

I mitt roliga jobb ingår ibland extra roliga saker. Idag och igår har det varit extra roligt, eftersom jag har varit på idédagar (typ inspiration- och fortbildningsdagar) med alla kollegor i hela landet. Vi har befunnit oss på Djurönäsets konferensanläggning någonstans i Stockholms utkanter. Bra mat, men framför allt helt fantastiska sängar! De får fem innebandyklubbor av fem möjliga. Fast det är inte sängarna som mitt blogginlägg ska handla om.

90 minuter av min dag ägnades åt ett mycket spännande seminarium: "Religionsfrihetens gränser". Innan någon upprörd bloggläsare hör av sig så kan jag berätta att det inte handlade om olika sätt att försöka begränsa rätten till/från religion. Inte alls. Däremot handlade det om hur vi ska agera när olika rättigheter plötsligt krockar med varandra. Några exempel:

Föräldrar har rätt att uppfostra sina barn som de vill. I detta ingår bl a att de har rätt att uppfostra barnet inom den religion de själva tillhör. Men var går gränserna? Föräldrar som tillhör Jehovas vittnen kan neka att barnet ska få en livsavgörande blodtransfusion (även om jag har för mig att det i Sverige finns en annan juridisk praxis i den frågan). Men det finns ju också mindre livsavgörande exempel. Kvinnlig och manlig omskärelse praktiseras inom många religiösa/kulturella grupper. Går föräldrarnas rätt att utöva sin religion (läs: omskära barnet) före barnets rätt att själv välja sin religion?

I Strömstad vägrade männen i en SFI-klass att delta i undervisningen om de skulle behöva sitta tillsammans me kvinnor. De krävde separat ndervisning. Då detta inte var möjligt kompromissade man istället genom att sätta in skärmar i klassrummet som delade på mmännen och kvinnorna. Efter ett tag hittade man en ny kompromiss - att kvinnorna satt längst bak i klassrummet. Var det här en bra kompromiss? Hur skulle man löst situationen?

Förra året uppmärksammade pressen ett fall där en arbetssökande man av religiösa skäl inte ville ta en kvinnlig VD i hand. Hans ersättning drogs då in av Arbetsförmedlingen. Efter att DO tittat på fallet blev Arbetsförmedlingen fälld för diskriminering. Frågan är vad som väger tyngst i det här fallet - jämställdhet eller religionsfrihet? Om mannen, rent hypotetiskt, hade tillhört en religion som påbjudit att han inte tagit mörkhyade i hand - skulle det ha varit okej?

Det är tre av de exempel som togs upp och diskuterades under dagen. Frågställningarna är komplexa, och visar på att det är oerhört knepigt när vi ställer olika rättigheter mot varandra.

Jag tror inte att vi kom fram till några universella, glimrande lösningar. Men det var många viktiga saker som kom upp när vi samtalade. Och jag är lika stolt som vanligt över att ha en arbetsgivare som tycker att frågor om mänskliga rättigheter och diskriminering är viktiga både i teorin och praktiken, även om vi har lång väg att gå innan vi är framme.

Ibland tar det tid att förstå.

2011-10-12T23:41:00.000+02:00

Jag måste erkänna att jag inte förstått det förrän nu. Alltså, varför Biltema finns. Jag har varit på besök på Biltema här i stan en gång. Det fanns massor av saker där. Konstiga skiftnycklar, parasoller, målarfärg och så godis vid kassan. Helt enkelt en affär utan existensberättigande.

Men idag förändrades allt. Då hittade jag den här.

Jag tänker mig ett stort bord. Ett skribord. Sen finns det fullt med hyllor runtomkring det, från golv till tak. Såna här blå hyllor från Biltema. I hyllorna finns alla mina Legoreservdelar och bulkbitar.

Sen.

Sen ska jag bygga.

Hur många King finns det i världen?

2011-10-09T19:57:00.000+02:00

Jag nämnde i förra blogginlägget att jag hämtade upp två paket i fredags. Det andra innehöll en fantastisk skärbräda!

Kan man låta bli att gilla den här? Det är ju helt omöjligt. Den är stor, dessutom. Här fotad med ett objekt som de flesta läsare vet hur stort det är:

Skärbrädan har nr 29 i serien, och är märkt längst ner i högra hörnet, inte (som de andra delarna) i mitten.

Nu blir det dock inga flera King på ett tag, om ingenting oväntat inträffar. Säljaren som jag köpte den här skärbrädan hade ute ytterligare två skärbrädor - en mindre trekantig samt en större rektangulär. Om jag haft obegränsat med pengar hade jag köpt dem allihop... men det var ju det där med pengarna.

Något jag däremot tänker göra någon dag framöver är att ta en gruppbild på alla delar jag hittills lyckats skrapa ihop. Jag ska också försöka göra en lista över de delar jag har + de delar jag vet finns. Tanken är att maila Rörstrand om den här, och några andra serier jag har, för att få veta lite mer. Jag förväntar mig tyvärr inte att de har så mycket information än det som cirkulerar på nätet. Märkligt att de har så dålig koll på sin egen produktion. Nåja, då blir ju snokande människor som jag - och flera av mina porslinssamlande och bloggande nätvänner -desto viktigare :)

Rörstrand Rasta

2011-10-07T23:34:00.004+02:00

Idag gjorde jag en mycket strapatsrik resa. Jag trotsade väder, vind och förkylning för att cykla till ICA (i mycket långsamt tempo) och hämta ut två efterlängtade paket. Det fösta av dem innehöll två läckra kaffemuggar från Rörstrand vid namn Rasta. Ser ut såhär:

Stämpeln på undersidan (572) bör innebära att muggarna är tillverkade någon gång under andra halvåret 1957.

Det jag verkligen föll för var de läckra öronen på koppen. Hur kan man motstå något sånthär?

Detta är ännu en modell som internet inte kan berätta så mycket om. Men som vanligt gläder jag mig ändå åt mitt nya ögongodis :) De här muggarna tänker jag använda när jag får kaffedrickande gäster - de ska inte stå i hyllan!

Agricola: Gamers deck

2011-10-05T09:24:00.002+02:00

...och där slog den elaka förkylningen till på allvar. Usch. Ordningsfrun - förkylningen: 0-1 i dagsläget. Vad passar då bättre än att presentera en spelnyhet här på bloggen?

Häromveckan passade jag på att köpa en ny uppsättning spelkort till mitt Agricola. Jag tror att jag hoppar över att försöka förklara för er som inte spelar hur det går till. I så fall skulle det här nämligen bli min ojämförligt längsta bloggpost hittills. Jag tänker nöja mig med att försöka locka några av de redan frälsta att spela en omgång med Gamers Deck nån gång framöver.

(Disclaimer: Fotokvalitén kanske inte är den bästa, men hey, jag är ju sjuk. Och du kan förstora bilderna genom att klicka på dem).

Vad sägs t ex om de här nya yrkena?

2 reed för 2 food i början av spelet är en riktigt bra deal! Det andra är sannerligen inte heller fy skam.

Törs man spela den här? Och lönar den sig?

Jag var ju bara tvungen att ta med den här. Sångare får byggresurser. Jomen.

Mat när man bygger? Ja tack.

Och så några nya minor improvements:

Det här kortet tror jag att man kan använda som matfabrik....

Ännu ett incitament att renovera fort.

En mycket fiffig användning av sten, tycker jag!

Och jag som klagat på att det inte funnits något kort som ger bonus för mat man har kvar på slutet....

OK. That's it. Nån som är spelsugen?

King, king! (yet, tiny babe)

2011-10-03T20:41:00.004+02:00

Jag har märkt att de ofta kommer i stim. Porslinsfynden, alltså. Det var oändligt länge sedan jag såg någon del till nån av mina Oliv-serviser till salu. Eller Siestan. För att nu inte tala om Flykt. Men King, han har översvämmat marknaden på sistone. Här är ytterligare två fynd i serien:

Det är två uppläggningsfat. Ett är ca 23 cm i diameter, det andra 20 cm. De har olika mönster, om man tittar lite närmare. Här är den större tallriken:

Och här är den mindre:

Såhär fint kommer de överens med varandra, på väg in i porslinsskåpet.

Övriga meddelanden: Den mindre skålen är märkt med 18, den större med 19. Nu har jag alltså - om jag räknat rätt - sju olika delar. Det finns sisådär 15, och de är snordyra. Jag har bara senaste veckan passat på tre auktioner som dragit iväg alltför långt. Surt, men kanske ett sunt tecken på självbehärskning.

Dessutom: Den som först noterar och kan härleda frasen i titeln på inlägget utlovas ett hedersomnämnande i nästa bloggpost.

Prosopagnosi

2011-10-02T23:53:00.000+02:00

Ansiktsblindhet. Prosopagnosi. Äntligen har jag tagit mig i kragen och läst på lite mer om vad det faktiskt innebär, och vilka grader det finns av ansiktsblindhet. Det var ganska nyligt som jag förstod att min oförmåg att identifiera vissa människor faktiskt kunde ha en konkret orsak.

Jag har alltid tyckt mycket om att se TV-serier, men inte filmer. Orsak? Jag har bara blivit frustrerad över att jag inte känner igen, eller blandar ihop, personerna i filmen. I en TV-serie får man tid att memorera utseendet på skådisarna. Den tiden finns inte i filmer.

Jag har också utvecklat diverse knep för att slippa fråga personer som kommer fram och pratar med mig vem de egentligen är. Det händer nämligen då och då, inte minst i mitt jobb. Jag har ju märkt tydligt genom åren att människor blir förolämpade när man inte känner igen dem fast man ju borde göra det. Men jag klarar inte av det! Jag blir otroligt frustrerad över att jag, som vill ha koll på allt och alla, inte kan placera människor i sitt sammanhang, och inte alltid komma ihåg om jag träffat dem tidigare.

Ibland har jag chansat, tagit det säkra före det osäkra, och presenterat mig. Då och då brukar personen jag presenterar mig för se lite förnärmad ut och säga att vi har träffats tidigare. Jo, det har vi nog. Men jag minns inte det. Eller rättare sagt: om de berättar när och var så minns jag ju händelsen. Men personerna i minnesbilden är väldigt suddiga i konturerna.

Jag har också svårt att komma ihåg saker som t ex hur en tavla ser ut eller hur kassören på Statoil (som jag träffade för några timmar sedan) såg ut. Kanske är det också så att det är den här oförmågan som gör att jag är usel på att rita trots att jag är släkt i rakt nedstigande led med en som verkligen var konstnär?

På ett sätt gör det det ingen skillnad om jag kan sätta namnet "lindrig ansiktsblindhet" på min oförmåga. Det gör det inte lättare. Men på nåt sätt hjälper det ändå. Det gör att jag inte längre behöver fundera över om det är arrogans eller dumhet som gör att jag inte klarar av att känna igen alla människor i min omgivning.

Nästa gång det händer ska jag säga "Ursäkta, jag har lindrig prosopagnosi" när jag inte klarar av att identifiera en person. Inte bara sitta och skämmas.

Porslinsbitter. Igen.

2011-09-30T23:40:00.001+02:00

Alltså. Varför lägger man ut en del i Rörstrands King på Tradera, men inte i Rörstrandskategorin? Jag hade ju betalat hur mycket som helst efter den här:

Hittade den av en slump en vecka efter auktionens slut. Jag har snott bilden rakt av från auktionen som hämnd på säljaren.

Morr.

Jag ska köpa vingar för pengarna

2011-09-27T23:31:00.006+02:00

It's the most wonderful time of the month, nämligen den tid när alla räkningar ska betalas. För att få ännu lite bättre kontroll på var mina kronor och ören tar vägen så har jag de tre månaderna listat allt jag köpt och sålt på nätet. Det handlar huvudsakligen om Rörstrandsporslin och Lego, och inget av dem är direkt billigt.

Lite skrämselhicka får jag när jag summerar alla kolumner. Å andra sidan lugnar jag mig själv med att jag lätt skulle kunna få igen pengarna genom att sälja allt igen. Och jag inte bara får tillbaka dem - jag tror faktiskt att jag skulle kunna få mer än vad jag gav för majoriteten av sakerna jag köpt.

Men ändå. Jag vill inte hamna i bakvatten, för där har jag varit, och det är inte roligt. Så förutom två auktioner nästa helg som jag bara måste ha (jooodå, det måste jag) så ska jag försöka sälja mer än vad jag köper, och använda överskottet till att ligga på plus på matkontot. Jag har också sett över mitt sparande och konstaterat att fonder är bra, men just nu avvaktar jag. Jag tänker inte sälja det jag har, men inte heller köpa nytt. Det är egentligen mot mina principer, men jag ska försöka använda pengarna till andra skulder istället.

På det stora hela känner jag att jag behöver sätta mig ner och återigen formulera både kortsiktiga och långsiktiga ekonomiska mål. Jag funkar bäst på alla områden när jag har en plan, och ekonomi är inget undantag.

Betala av studielånet? (det ena är på drygt 9000 i dagsläget)

Ligga 5000+ på visakortet, som används till mat och större inköp?

Se över försäkringar?

Omfördela sparande?

Har ni några egna mål, eller tips att dela med er av?

ordningsfrun kompletterar: mer King!

2011-09-20T22:36:00.004+02:00

Äntligen! Det har varit tunnsått med min favoritserie King, men nu har det rasslat till. Det här kom med Posten idag:

Den har, precis som såssnipan, en fin gul prick på handtaget.

Märkningen på undersidan (inklusive en reflektion från kamerablixten).

Men titta här - den har en tvilling!

Jag fyndade alltså två nästan likadana King. De har nummer 3 och 4 i serien, och är mycket fina tillsammans:

Totalt har jag nu fem delar i serien, och spanar vidare. Jag vet att det finns minst 13 delar....

Rörstrands Manjana

2011-09-17T23:03:00.003+02:00

Det har varit ganska tomt på porslinsfronten ett tag, men nu börjar det ordna upp sig. Först ut är ett lite fynd: En mjölkkanna (skulle jag tro) vid namn Manjana, ca 11 cm hög. Ser ut såhär:

Jag har aldrig sett den förut, och hittar inte heller någon information på nätet, så jag kan inte berätta något mer om vem som står bakom den eller när den skapades. Någon har frågat om den på PES-forumet, men inte heller fått så mycket information, så h*n sålde den på Tradera. Det vet jag, eftersom det är just den kannan jag köpt.

Nåja. Jag nöjer mig med att den är ögongodis, åtminstone för mig :)

Arbetsglädje - the return

2011-09-16T18:50:00.003+02:00

Den här veckan har jag börjat känna arbetsglädjen igen. Det tog drygt ett år, efter smällen förra sommaren, men nu är den äntligen här.

Jag har aldrig ogillat mitt jobb. Jag trivs med det jag gör, och jag tror att jag är bra på det. Men när jag inte orkar utföra det på det sätt som jag själv förväntar mig - då tappar jag en stor del av arbetsglädjen.

Det har hänt flera gånger den senaste tiden att jag råkat sitta kvar och jobba när det varit dags för lunch (eller hemgång), bara för att det ärende jag handlagt just då varit något som jag fördjupat mig i så mycket att jag glömt bort tiden. Så har det inte varit på väldigt länge.

Jag älskar att få ligga steget före. Istället för att bli påmind av en kollega om att jag borde göra en viss uppgift, så är det jag som kommer och påminner dem om något. Och så ska det ju vara. En koordinator ska ha helikopterblicken och se hinder på vägen innan någon annan gör det.

Det är fortfarande mycket i mitt liv som är tråkigt, frustrerande och svårt. Jag kan inte styra över det. Men när det flyter på bra på jobbet så ger det också energi att ta itu med annat. Vi får se - det kan ge oanade resultat.

Vi vänder blad och går vidare

2011-09-11T23:53:00.000+02:00

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om min svårighet att släppa pappersfilofaxen till förmån för kalendern i mobilen. Jag står fortfarande fast vid varje ord i det inlägget.

Ikväll var det en sån kväll när det var extra skönt att bläddra fram till en ny vecka i filofaxen och flytta veckomarkören. De här två senaste veckorna har varit fyllda av så mycket jobb och annat som tagit energi av mig. Nu ser jag framför mig en vecka där det är ovanligt tomt i kalendern. Jo, jag ska fortfarande jobba, men jag har inga möten inbokade. Kvällarna är lediga. Jag kan samla kraft och fylla på i de tomma depåerna. Kanske t o m blogga lite mer?

Vad jag ska bli när jag blir stor

2011-09-05T23:51:00.010+02:00

Jag blir inte så lätt imponerad av världsliga ägodelar. Jag är också ganska svårflirtad när det gäller talanger av typen musikalitet och bollsinne. Men det finns en kategori människor som jag beundrar mer än alla andra, nämligen De Som Alltid Orkar.

När alla i det övernattande gänget nattsuddar så erbjuder de sig att gå upp och fixa frukost. Frivilligt. De gör de där tråkiga uppgifterna i bostadsrättsföreningen som ingen annan vill ta sig an, men som måste göras. De vet när du behöver bjudas på middag. De har nån slags magisk blick för när du behöver hjälp med att klippa gräsmattan, vakta hunden eller något annat som du inte vill besvära folk med, och erbjuder sin hjälp. Eller erbjuder och erbjuder - de snarare informerar om att de tänker göra det.

Många av dem - dock inte alla - är ganska tystlåtna. Det förekommer oproportionerligt ofta att de dricker kokkaffe. De har ofta hårdvara för att assistera andra: allt från välfyllda verktygslådor till symaskiner, släpar, röjsågar och matberedare. De har inget behov av att synas eller få beröm. De bara finns där.

De klagar inte på vad livet erbjuder dem, oavsett om det går dem med eller emot. Det innebär inte att de är martyrer. Långt därifrån. Men klagande och självömkan finns inte riktigt med i deras ordinarie repertoir.

Bilden (som jag lånat av internet) råkar föreställa en man - tror jag - men det betyder inte att De Som Alltid Orkar är män. Det finns både män och kvinnor i den gruppen.

En oproportionerlig del av de personer jag känner som hör till den här kategorin har sina rötter i Västerbottens inland. De finns även i andra delar av landet, men inte lika väl frekvent förekommande. Jag borde alltså ha vissa genetiska förutsättningar för att bli en sådan, men jag är inte alls där än. Långt därifrån. Men det är dit jag siktar.

Ja, må jag leva!

2011-08-31T23:27:00.003+02:00

Idag har jag blivit hyllad med sång av sisådär 300 personer. Slå det om ni kan.

För övrigt har jag jobbat löjligt hårt, försökt underhålla rastlösa katter, knaprat alvedon och ätit Maxmål. That's it.

Dåliga idéer som bara kan kläckas en tidig måndag morgon.

2011-08-29T20:58:00.002+02:00

1. Upptäcka att något har stått på ditt nya fina vita köksbord och lämnat blå färgfläckar som etsat sig fast i ytan. Tro att det inte skadar bordsytan att använda lite Svinto på bordet. Använda Svinto.

Rörstrand Siesta

2011-08-25T22:25:00.003+02:00

Okej, här kommer en godbit som jag tjuvhållit på ett tag. För ungefär två veckor sedan gjorde jag ett fynd på Tradera. Det var den här lilla vasen som fick flytta hem till mig för ett mycket förmånligt pris:

Här kan man se lite mer av formen på vasen:

Så varför har jag då tjuvhållit på en sådan goding, undrar vän av ordning? Jo, för att jag samma dag som jag vann vasen började bevaka en auktion på ett fat i samma serie. Och jag lyckades vinna det också! Här är Siesta-vasens kompis:

Här ur en lite annorlunda vinkel (rakt uppifrån), så att mönstret syns tydligt.

Jag har försökt hitta mer information om Siesta på nätet, men gått bet. Jag vet att det finns en hänkelvas i samma serie. That's it. Ingenting om tillverkningsperiod eller formgivare.

Här kan man iaf se mina två fynd tillsammas. Jag har fotat dem med en tändare för att ge en uppfattning om storleken.

Nu hoppas jag verkligen att jag hittar fler delar, för det här är redan nu en ny favorit!

Alltså, vissa dagar....

2011-08-23T14:42:00.004+02:00

Krönika över gårdagen.

Morgon. Jag vaknade ganska pigg, trots att jag lagt mig sent och sovit ganska lite. Dusch, och iväg till jobbet i tid. Alla kollegor är nu tillbaka från semestrarna.

Förmiddag. Jag börjar beta av min långa att-göra-lista (som dessutom fylls på under dagen). Alla människor jag söker går att nå. Alla bokningar går bra, alla förfrågningar får ett ja. Inga datorer, skrivare eller andra apparater strular.

Lunch. God och nyttig sallad.

Eftermiddag. Jag betar av några surdegar, som visade sig vara bara lite överjästa, inte sura. Vi får besked om att vårt kommunbidrag höjts med 100 tkr. Helgens brudgum kommer förbi och lämnar en oväntad och generös gåva som tack för hjälpen under bröllopet.

Då vågar jag helt enkelt inte stanna längre på jobbet. Jag gör det enda rätta - går hem.

ordningsfrun i köket

2011-08-21T23:33:00.000+02:00

Idag har jag inte gjort många knop. Knappt styrfart, om jag ska vara ärlig. Orsaken är att jag jobbade hårt igår. Jag och en kompis styrde upp köket (inte maten, men disk och plock och annat) på ett bröllop igår. Det var 115 personer på bröllopet och det var en trerätters middag med olika viner till alla rätter = rätt mycket att ta hand om.

Jag är ju inte någon matlagare, men jag är faktiskt rätt bra på (och van) att ta hand om disk och stök. Att skapa ordning i köket, helt enkelt :) Dessutom synkade jag bra med min kökskollega och de som jobbade ute i festsalen, vilket underlättar stort.

På väg hem småpratade vi om att det här kanske vore en affärsidé. Att erbjuda sig att ta hand om logistik och markservice i samband med bröllop, 50-årskalas och andra tillställningar. Nu tror jag kanske inte att det blir nåt av det, men vem vet? Jag funderar, som några av er vet, ganska mycket över vad jag skulle kunna göra om jag startade eget. Drömmen är att få jobba för mig själv en dag eller två i veckan, och ha kvar tryggheten i mitt vanliga jobb på deltid. Jag tror att det bästa sättet att starta eget är att:

1) hitta en bra affärsidé

2) starta företaget i liten skala, vid sidan av det ordinarie jobbet

3) börja jobba deltid på gamla jobbet om företaget går bra

4) ja, vem vet?

Jag letar dock fortfarande efter den där unika idén som jag skulle våga satsa på...

Sockbollar och singelskap

2011-08-14T22:49:00.005+02:00

Jomen, det finns bra saker med att vara singel också. En av dem är att de enda ovanor man behöver stå ut med är sina egna. Jag tänkte på det extra mycket idag när jag skulle tvätta.

Det här är nästan jobbigt att erkänna, men: Jag hade gjort två sockbollar! Ni vet, när man tar av sig sockarna så att de blir en liten boll. Sen får de ligga och lukta illa av smuts och fotsvett tills någon (den som tvättar) tar hand om den. En sockboll. Det är en av de saker jag ogillar allra mest. Att tvätta är dessutom en av de saker jag gillar allra mest. Bad match.

Mitt ex var i början av vår relation en expert på att göra sockbollar. Eftersom jag skötte tvätten så fick jag också dra isär sockarna (eller strumporna, som han påstod att det hette). Efter att jag brutit ihop över sockbollarna vid något tillfälle så gjorde han stor bot och bättring. Sockbollandet upphörde nästan.

Jag har varit utan sockbollar i över ett år nu. Ända tills idag. Det ska inte upprepas....

...om det nu inte skulle vara så att jag råkar träffa en helt fantastisk man vars enda fel är just att han gör sockbollar.

Nästa stora inköp!

2011-08-11T22:55:00.002+02:00

Det har varit mycket Legoköpande i sommar, men mest små delar och en del fynd jag gjort både online och IRL. Semestern har dessutom grävt djupa hål i plånboken. Men nu ska jag börja spara till nästa stora legoinköp: en Imperial Shuttle! Jag ska montera ihop den, hänga den i min lägenhet och spela Imperial March gång på gång på gång.

För ärligt talat: Vilken lägenhet är komplett utan Lego?

Tänd ett ljus för alla jobbiga statusuppdateringar på Facebook

2011-08-09T13:49:00.006+02:00

"Min mamma är världens bästa mamma. Hon är (fyll i superlativ). Sätt det här i din status om du har världens bästa mamma".

"95% av alla i Sverige skäms för att prata om psykisk ohälsa. Sätt det här i din status en timme om du tillhör de som inte skäms".

"NN har skickat en inbjudan till dig om att gå med i gruppen 'tänd ett ljus för alla som drabbats av cancer'. "

Men åååååååååååååååååhh!

Alltså. Jag tycker att Facebook har ganska många poänger. Det är - för mig - ett sätt att hålla någon form av kontakt med personer som annars skulle ha försvunnit bort från min horisont. Jag gillar att kommunicera med andra. Men det här med statusar och grupper. Alltså. Orka.

Jag skäms inte för att prata om psykisk ohälsa, och jag har världens bästa mamma. Ändå sätter jag aldrig något sådant i min status. Och jag går inte med i grupper som ska hålla tysta minuter och tända virtuella ljus för något behjärtansvärt. Jag har inte heller skänkt en timlön till de svältande i Afrika.

Tycker jag att min mamma är världens bästa så förmedlar jag det direkt till henne. Pratar jag om psykisk ohälsa (eller något annat som kan upplevas som känsligt) så gör jag det i enrum med personer det berör. Och jag tycker att panikinsatser mot svält visserligen kan behövas, men borde kunna förebyggas. Därför skänker jag mer än en timlön varje månad till Läkare utan gränser.

Nästa gång jag ser en sån statusinbjudan eller får en inbjudan om att tända ett ljus så skriker jag högt. Jag lovar.

Fluff, fluff.

2011-08-07T23:18:00.006+02:00

Hur var det nu - visst var det bitter och patetisk jag skulle undvika att bli?

Jag jobbar på det. Men just nu vill jag ändå få klaga på parmiddagsfenomenet. Alltså, det där som gör att när man är singel är man inte alls så socialt eftertraktad, medan det vänder på en femöring när man är/blir del av ett par. Detta trots att det är när man är singel som man kanske har ännu större behov av sociala sammanhang.

När jag själv var icke-singel så upplevde jag att jag och mitt ex var medvetna om fenomenet, och försökte umgås med folk för att de var trevliga, oavsett om de var par eller singlar. Det är ju inte så att den ena kategorin är trevligare än den andra. Jag antar att vi ändå misslyckades då och då i våra strävanden. Det enda jag kan göra åt den saken är att lova mig själv att vara ännu mer medveten om det här om jag själv träffar någon i framtiden. Jag ska inte bli så fluffig i hjärnan att jag lyckas glömma bort hur det var att vara singel. Promise.

Det svåra är att det inte handlar om någon utstuderad, medveten mobbing av singlar från de som är par. Verkligen inte. Det handlar inte heller bara om just middagar. Det är de där små, subtila sakerna det handlar om. Sånt som är svårt att sätta fingret på. Och just därför är det så knepigt att göra något åt det.

Så nu tänker jag vara singelbitter några dagar, och ägna mig åt jobb samt legoinköp/försäljningar. Det går nog över.

Hösthöjdpunkter

2011-08-03T23:42:00.000+02:00

Vecka 35 finns de här två (japp, två) säsongsmuggarna från Filippa K äntligen i butik. Jag ska inte hänga på låset.. men nästan. Det är ovanligt att det kommer två muggar under samma halvår. Jag klagar inte.

Har jag räknat rätt blir det mugg 25 och 26 i min samling.

Rörstrands "Mussla"

2011-08-01T22:31:00.003+02:00

Sommaren har inte bara innehållit körresor och slöande. Alls icke. Jag har hunnit med en hel del webshopping också. Det allra mesta har varit Lego (som jag både köpt och sålt), men även nån enstaka Rörstrandspryl har inköpts.

Idag landade ett av fynden i postlådan. Det är en liten... skål? Eller kanske en prydnad?

Skålen (vi bestämmer att det är sådan) är en dryg decimeter lång, så det är ingen jätte. Men den är fin! Jag älskar formspråket. Såhär ser den ut litegrann från ovan:

En av anledningarna till att jag blev intresserad när jag såg den var att jag sedan tidigare hade ett liknande föremål hemma. Jag var nyfiken på att se om det skulle kunna vara samma serie. Och jodå, det är det med all sannolikhet. Det är samma formspråk och samma glasyr. Såhär ser de ut tillsammans:

Den röda skålen är inte märkt på undersidan. Däremot har den (vilket den gröna inte har) ett klistermärke med Rörstrandsloggan. Den gröna har ett namn som jag tolkar som "Mussla". Jag har dock inte hittat några uppgifter eller bilder på nätet om dessa föremål. Någon som kan hjälpa till med en eller annan ledtråd?

Lazy days

2011-07-30T16:56:00.002+02:00

Det har inte skrivits så mycket här på bloggen under min semester. Jag tar det som ett gott tecken - ett tecken på att jag verkligen släppt många saker och bara slöat under min semester.

Det är inte så att jag saknat saker att skriva om. Tvärtom. Kanske dyker det upp något inlägg framåt höstkanten som har sitt ursprung i min semestertid. Men just nu nöjer jag mig med att vara lika slö och lat som katterna.

På måndag är det dags att gå tillbaka till jobbet igen. Den här gången känner jag mig utvilad och redo att ta itu med det som ska göras. För ett år sedan var känslan den motsatta. Det går framåt. Men nu: njuta av de sista lediga timmarna!

Omvägar

2011-07-24T23:47:00.006+02:00

Semesterperioden är ingen högsäsong för bloggande. I torsdags påbörjade jag ett blogginlägg, men skrev aldrig färdigt. Och på fredagen, när attentaten i Norge inträffade, så kändes det banalt att publicera. Jag tror att jag ska göra det ändå, sådär några dagar i efterhand. Det kanske har sina poänger.

*****

Idag när jag cyklade hem från affären kom jag att tänka på att det var 21 juli. En ganska vanlig dag. Men just den här dagen för fyra år sedan var speciell eftersom jag gifte mig. Då kunde jag inte alls ana hur livet skulle utveckla sig.

När jag gick i gymnasiet så lovade jag mig själv att det var två saker som jag skulle undvika att bli: bitter och patetisk. Jag försöker hålla det löftet till mig själv, av många skäl. Det finns nämligen ingenting positivt varken för mig eller omgivningen med de två adjektiven. Hur väl jag lyckas... ja, det får väl omgivningen bedöma.

Livet tar vägar som man sällan eller aldrig kan ana på förhand. Hur mitt liv ser ut om ett år har jag ingen aning om. Jag kan inte styra över personer och händelser i min omgivning. Det enda jag kan göra är att försöka agera så att jag är stolt över mig själv när jag tittar tillbaka på det som hänt.

Det har gått ett drygt år sedan jag fick veta att jag skulle bli singel igen. Ett jobbigt år med många händelser som jag aldrig kunnat ana i förväg. Och visst finns det saker som jag önskar att jag gjort delvis annorlunda, men på det stora hela är jag stolt över mig själv när jag tittar i backspegeln.

Livet tog en omväg. Det vek av från motorvägen in på en tjälskadad grusväg utan vägskyltar. Men det är väl då man upptäcker saker man aldrig kunnat ana i förväg, eller hur?

Wonderschön!

2011-07-18T23:06:00.000+02:00

Sådärja. Hemma från Österrike igen efter en helt fantastisk vecka! Det finns hur mycket som helst att skriva, men jag sammanfattar såhär: Vacker stad, spännande tävlingar, häftiga upplevelser, goda vänner, mycket mat och dryck, tryckande värme och härliga regn, magnifika upplevelser och.. helt enkelt otroligt minnesvärt! Några bilder kan jag iaf bjuda på.

Såhär ser Graz ut en liten bit från ovan (Schlossberg):

Vi soundcheckar inför en av våra konserter:

Jodå, vi vann en klass också. Såhär ser det ut när man vinner och flaggan hissas i Stefanienhall:

Sist men inte minst: Segerbubbel!

Mobilbloggning från Österrike

2011-07-14T23:33:00.001+02:00

Sådärja. Nån gång ska man väl testa att mobilblogga. Just nu verkar vara ett strålande tillfälle.

Er ordningsfru befinner sig alltså i Graz på körtävling. Jag trodde i min enfald att Österrike var ett svalt och luftigt alpland. Men nejdå. Det har varit över 30 grader alla dagar utom i måndags. Jag och värme är inte bästisar, så det har gått åt en hel del migrän- och huvudvärkstabletter. Ikväll är det dock relativt svalt efter en regnskur tidigare ikväll. Det kan främja nattsömnen.

Graz har visat sig vara en mycket fin liten stad med vacker arkitektur. Vi har övat och tävlat i två klasser, men har också hunnit med att upptäcka stan en hel del. En del av det roliga med körresor är ju att man får se ställen som man annars aldrig hade upptäckt. Gorizia, Bergamo, Balaton och Llangollen är sådana exempel. Det finns också många fantastiska konsertsalar här i stan. Bra grej om man har en stor körtävling.

Vi har tävlat i två klasser: mixed choir och blandade småhopp ( tror den heter typ jazz/pop/gospel). Hur det gått får vi veta imorgon vid 16- tiden. Håll tummarna!

Konsten att bli packad

2011-07-10T12:42:00.004+02:00

Puh! Knappt har jag hunnit hem från Sverigesemestern innan det är dags för utlandssemestern. En vecka i Österrike med kören står på schemat. I min enfald hade jag trott att Österrike var ett svalt och skönt alpland - men icke. Prognoserna på nätet visar på 25-30 grader varje dag nästa vecka, vilket påverkar packningen.

För sisådär 20 år sedan (japp, så gammal är jag) så gjorde jag en packningslista inför en annan körresa. Det var inte vilken lista som helst, utan den Ultimata Packningslistan. Jag tror att det stod över 100 saker på listan. Inte "Gröna t-shirten och vita trosor" utan saker som skavsårsplåster, väckarklocka och öronproppar. Jag har sparat den (nånstans), och tänkt att den skulle få leva vidare. Även om man väljer att inte ta med sig allt så är det bättre att läsa och hoppa över än att glömma bort. Så nu ska jag gå och leta i gömmorna....

(Bilden var för övrigt det första som Googles bildsök föreslog när jag sökte efter bilder på packlistor. Den var så härlig att jag inte kunde låta bli att lägga in den :))

Sverigesemester

2011-07-07T23:53:00.004+02:00

Jajamensan, så var den korta men intensiva och roliga Sveigesemestern avklarad. Den tillbringades till största delen i Flen, vilket innebär att er ordniningsfru har tvingats lära sig åka tåg. Jag kan inte tåg. Jag kan buss och flyg. Nu har jag tränat på både SJ-tåg och pendeltåg. Ganska läskigt, men utmaningar är till för att övervinnas. Sägs det.

Grillfest (inte spritfest), loppisar och många intressanta och roliga samtal har fyllt dagarna. En del personlighetsprat blev det också. Som en hyllning till min reskamrat och min värdinna kommer därför här en bild som sammanfattar mycket:

Mer än så får ni inte veta.

ordningsfrun ordnar Lego

2011-07-04T23:47:00.005+02:00

Semester! Jag har inlett mitt semesterfirande med att gräva ner mig i Legoträsket. När man köper nya, oöppnade set som t ex min Death Star så kan man självklart bara bygga på en gång. Men när man köper gammalt Lego på t ex Tradera eller Ebay så vill man (eller jag iaf) sortera och gå igenom Legot först. Det gäller även om jag köpt något som jag tänker sälja vidare.

Senaste året har jag inte haft tid och ork att göra det, så jag hade rätt mycket samlat på hög. Såhär kan det se ut när jag skrider till verket:

Datorn behövs för att dubbelollakolla så att alla legobitar finns med. Det finns såklart en databas med beskrivningar, bilder och set inventories över i princip allt Lego. Ett exempel, som jag höll på med just när bilden togs: http://guide.lugnet.com/set/6080

Jag har såklart ca 10 backar med reservdelar. Just in case.

Det är mycket praktiska backar (köpta på Barnens Hus här i stan) med 6 olika fack i varje. Nästan som gjort för Legoförvaring!

Jag har såklart en låda full med minifigurer och reservdelar till dem också. Här i närbild:

Och om man saknar nån sån där liten del som alltid är borta så har jag tre stora fiskedragslådor som är utmärkta att förvara mindre delar i. Här är en av dem.

Nu ska jag bara vänta in hösten så att Traderas köpare är tillbaka från stranden innan jag börjar sälja :-)

The Death Star is here!

2011-06-30T22:32:00.002+02:00

Nu är den äntligen här - min Death Star! Det är svårt att få grepp om hur stor den är, men mitt köksbord är av normalstorlek...

På kortsidan finns en bild av alla minifigurer som medföljer:

Själva instruktionsboken är en bjässe. Storleken är närmare A3 än A4:

Det är dessutom en hyfsad tjocklek på instruktionsboken:

Nu väntar jag bara på en regnig semesterdag, så att jag får börja bygga. Den här bara måste jag få sätta ihop!

En ny liten King!

2011-06-27T22:04:00.006+02:00

Idag kom äntligen Paketet med stort P. Det innehöll senaste tillskottet i min samling King-porslin: en liten såssnipa med lock! Efter att ha kastat in handduken i de två senaste budgivningarna på King så bestämde jag mig för att den här skulle jag ha. Och vips - den blev min just precis på min budgetgräns :) Nu har jag tre delar, och jag vet att det finns minst fem.

Så här ser den ut från ena sidan, utan lock:

Den har en fin gul prick på handtaget också!

Så här ser den ut från andra sidan. Det är alltså samma mönster från båda hållen... ungefär.

På undersidan är den märkt med siffran 41. Jag kanske kan säga något mer klokt om det när jag har fler delar till servisen än vad jag har idag.

Och slutligen: en bild med det fina gula locket på! Jag är otroligt nöjd med mitt köp :)

Missförstådd

2011-06-26T23:39:00.003+02:00

De senaste veckorna har jag fått två ovanliga frågor: Att toasta och organisera en promoveringsfest, och att till hösten sjunga och servera (tänk Wallmans) på ett bröllop.

Något är fel. Har jag inte låtit min INTJ-personlighet lysa igenom tillräckligt? Tror folk att jag är rolig, eller vanurå? :)

Fröken spara (slösar)

2011-06-23T22:44:00.010+02:00

Den här dagen blev ingen rolig dag för de anställda på SAAB i Trollhättan. Ca 3800 anställda fick ingen lön. Ett otroligt tråkigt sätt att inleda midsommarhelgen på.

Samtidigt som jag känner med de anställda kan jag inte låta bli att förundras över en del av det jag läser i tidningarna idag. Stefan har jobbat på SAAB i 20 år. "Jag har pengar så att jag klarar mig en vecka", säger han. "Jag får väl panta burkar, eller något" säger Fredrik som jobbat där i 16 år. Det finns många fler exempel i media idag.

Att det varit skakigt på SAAB är ingen nyhet, framför allt inte för de anställda. Och jag kan inte låta bli att undra: Om man varit anställd i över 15 år - har man då inte lyckats spara ihop till en buffert på en månadslön? Jag är fullt medveten om att det finns omständigheter (sjukdom, separationer, arbetslöshet mm) som gör att det kan vara svårt eller omöjligt att spara under vissa perioder i livet. Men om man jobbat i över 15 år och inte har en månadslön på banken, så är jag benägen att tro att det handlar om något annat.

För mig är sparandet och min buffert något som gör att jag mår bättre. Om jag skulle bli sjuk eller arbetslös så kan jag klara mig några månader på egen hand. Jag behöver inte gråta, låna av mamma eller gå till soc (även om jag är tacksam för att de två sistnämnda möjligheterna finns).

Jag tror också att jag prioriterar min buffert mer än många andra eftersom i många år levde utan att ha en krona på sparkontot. Jag vet hur det är att inte ha pengar sparade, och behöva vända på varje krona för att klara av tillvaron. Jag hoppas att jag aldrig behöver hamna där igen. Att prioritera sparande framför konsumtion och nöjen är därför inte något plågsamt för mig - det är snarare njutbart.

Som lök på laxen gör mitt sparande att jag också kan unna mig saker ibland. Igår köpte jag, efter flera års trånande, äntligen en Death Star! Det gjordes på Tradera, så jag har den inte rent fysiskt i min ägo än, men jag hoppas den kommer i början av nästa vecka. Säljaren har jag köpt av förr och han har bra feedback, så det borde inte vara några problem.

Det kanske låter motsägelsefullt att först prata om vikten av sparande, och sedan erkänna att jag slösat. Men för mig är det inte motsatser. Eftersom jag sparar så kan jag också slösa - efteråt. Livet handlar inte bara om att spara. Man måste också få skörda frukterna av sparandet. Så länge det görs i rätt proportioner, och sparandet kommer före slösandet, så tycker jag att det är helt i sin ordning.

Lapptäcke

2011-06-22T21:03:00.000+02:00

Jag har funderat ganska länge på om jag skulle profilera min blogg. Jag följer själv bloggar inom olika områden: ekonomi, Lego, teologi och porslin. Sen tillkommer bloggar som skrivs av vänner. Själv skriver jag om många olika saker. Det som är aktuellt för dagen hamnar på bloggen, helt enkelt.

Om jag profilerade min blogg mot ett av de områden där jag själv följer bloggar så skulle jag säkert kunna öka besöksantalet på bloggen en hel del. Det är klart att det lockar.

Men idag insåg jag att det var otroligt självklart att jag ska fortsätta som jag gör idag, dvs skriva inlägg om både det ena och andra. Orsaken är enkel: att få höga besökssiffror på bloggen lockar mig väldigt lite jämfört med möjligheten att få skriva om det som känns aktuellt för dagen. Ni som läser får helt enkelt leva med att bloggen är ett lapptäcke med olika ämnen. Och det är förhoppningsvis också vackert på sitt sätt.

Nej, Facebook kommer inte att äta upp dig.

2011-06-19T10:55:00.005+02:00

Jag har tappat räkningen på hur många artiklar jag läst (framför allt i kvällspressen) som handlar om farorna med Facebook. Ibland kan man få känslan av att FB är ett hot på samma sätt som terrorism och miljöförstöring. Jag blir så trött.

Allt vi har runtomkring oss i vardagen kan både brukas och missbrukas. Det gäller i hög grad också olika former av sociala medier. Om jag använder FB, bloggen, chatten eller Twitter för att hitta en lunchdejt på jobbresan till Stockholm eller dra ihop ett gäng för att spela brädspel en tisdag - då är det toppen. Men om jag aldrig vill träffa andra människor AFK (away from keyboard), lägger ut och taggar bilder som folk skäms över, inte ser över mina sekretessinställningar, spammar med applikationer... då är det ett annat läge.

Sen finns det argument jag aldrig riktig förstått. "FB tar så mycket tid". Nähä? Gäller det även din e-post? Man behöver inte punktmarkera. Jag har aldrig hört någon klaga på att e-posten tar för mycket tid i anspråk. Däremot har jag själv i princip slutat chatta sedan några år tillbaka. För mig blev det en tidstjuv eftersom jag måste konversera i realtid. För andra funkar det kanske bättre.

För mig är FB (och mail, twitter, chattar, bloggar mm) ett sätt att hålla kontakt med mina vänner. Det ersätter inte den sociala kontakten AFK - den kompletterar och utökar den. För mig, som bott på olika ställen runtom i Sverige och världen, så är det också en fantastisk möjlighet att inte helt tappa bort personer som annars skulle ha försvunnit från min horisont. Det är jag tacksam för.

Jag har också träffat många nya vänner via nätet. Jag har t ex ett gäng som hänger med från tiden när jag var moderator på FBTB ("From Bricks to Bothans" - ett stort forum för oss geeks som gillar Star Wars-lego). Och inte att förglömma: personer från andra forum och bloggkontakter. Sen har jag det stora och sköna gänget från 7e - ni vet vilka ni är!

Avslutningvis blev jag idag, ovanligt nog, glad av en annan artikel om Facebook. Om man använder nätet på rätt sätt så kan det ge ett aktivare socialt liv. Och så är det för mig. Det har blivit särskilt tydligare det senaste året. Vissa dagar, när jag inte klarat av att träffa andra människor, så har jag ändå orkat med att ge (och få) små livstecken via nätet. Ibland är det gott nog. Och ofta är det fröet till något större.

Snabbtest

2011-06-17T23:34:00.005+02:00

Har du också undrat vilken personlighetstyp du själv tillhör, men aldrig orkat med att göra något personlighetstest? Här kommer ett gratis snabbtest. Vilken av dem är du?

(bilden går att klicka på för att förstora texten, om du nu inte tillhör de som har en speciell superkraft som gör att du kan läsa små myrsteg).

Och min mor sa till mig:

2011-06-15T23:29:00.002+02:00

En av mammors viktigaste uppgifter är att ge sina barn goda råd - ibland. I alla fall de stunder när barnen är mottagliga. Jag tror att det bästa råd min egen mamma gett mig är följande:

"Om du vore din egen bästa vän, vad skulle du ge dig själv för råd i den här situationen?"

Man blir så lätt hemmablind. Till och med en INTJ som jag råkar ut för det. Det senaste svaret jag gav till mig själv var:

"Nej, alla människor fungerar inte likadant. Vi har olika motiv för vårt agerande. Det är inte upp till mig att avgöra vilka motiv som är ädlare än andra. Det enda jag kan göra är att rannsaka mig själv så att mitt eget agerande är något jag kan vara nöjd med när jag tittar i backspegeln senare i livet. Hur andra agerar och varför - det är upp till dem".

Produktiva dagar

2011-06-13T23:34:00.006+02:00

Solen gör mig slö. Jag inser nog inte hur mycket förrän det blir lite svalare. Efter väderomslaget igår så har det hunnit hända massor.

Igår hann jag t ex med att besöka vännerna B&C. Egentligen skulle jag bara fika en stund, men vi hann med att lyssna igenom en hel konsert, köpa en extern hårddisk och en bubbelvattenapparat, säkerhetskopiera min hårddisk och äta varma mackor. Extremt praktiskt att göra trevliga och viktiga saker på samma gång.

På vägen hem gjorde jag ett stopp halvvägs, i ett höghus. Där blev jag inlurad och indragen i ett 4-personersparti Agricola. Mycket annorlunda och roligt även det!

Och idag... Alltså, det var länge sedan jag kunde skryta med att jag varit effektiv på jobbet, men idag kan jag faktiskt göra det. Jag betade av hög efter hög, surdeg efter surdeg. Det är inte klart än (blir man någonsin klar?), men jag har hunnit med löjligt mycket trots att jag bara jobbade över en timme. Som lök på laxen har jag ikväll hunnit tvätta kläder och städa hallen.

Slutsats: Ordningsfruar funkar bäst i lägre temperaturer.

ibland blir det snett

2011-06-09T23:36:00.002+02:00

Jag har inte varit någon flitig bloggare de senaste dagarna. Förklaringen är en kombination av mycket jobb, löjligt varmt väder, nackspärr och migrän. Då tappar man lätt koncepten.

Just nu innebär de tappade koncepten att min simultankapacitet inte riktigt funkar som jag skulle önska. Jag tappar bollar hela tiden. För att råda bot på saken försöker jag göra vad varje sund INTJ gör i den här situationen: skriver ännu fler listor.

Och så slår det mig. Herregud. Är det öht normalt att människor ska komma ihåg och hantera så här mycket? Jag har följande listor: jobbet, kören, sommaren och diverse. Alla listorna har mååånga punkter. Skriver alla listor? Eller kommer de ihåg vad de ska göra ändå? Är det jag som är onormal, eller är jag bara INTJ?

Och när ska jag få tid att spela Agricola?

/ sign "orolig jungfru"

Jämställdhetens gränser

2011-06-06T23:32:00.006+02:00

Idag har vi firat Sveriges nationaldag. Sverige är på många sätt ett fantastiskt land, och ett föredöme på många områden.

I Sverige tas idag ca 23% av all föräldraledighet ut av män. Självklart skulle jag önska att den siffran var högre, och det finns all anledning att jobba på att försöka förbättra den. Men det finns också andra områden där jämställdheten skulle behöva förbättras. Jag tänker framför allt på två områden.

1. Båtlivet. Här nedan kan vi se den glade kaptenen. Han styr med trygg och säker hand sin båt genom alla stormar och blindskär. Han har såklart en fru också. Hon får agera hopp-i-land-kalle när båten ska läggas till i hamn eller slussas. Det är härligt när män och kvinnor kompletterar varandra, eller hur?

2. Grillen. De flesta familjer grillar ofta och gärna, speciellt under sommarmånaderna. Såhär går det till:

Kvinnan köper allt som behövs till kvällens grillmiddag. (Eventuellt kan mannen följa med och klämma på köttbitarna). Middagen kräver ju en del tillbehör. Ganska många, om man ska vara ärlig.

Kvinnan ställer sig i köket och hackar grönsaker till salladen. Hon ordnar också med såser och andra tillbehör till köttet. Kanske en potatisgratäng? Och förbereder efterrätten, såklart.

Kvinnan dukar. Mannen grillar. Familjen äter. Alla är nöjda och glada.

Jag har ingen aning om hur det blivit såhär, och jag har än mindre någon aning om hur det ska kunna förändras. Grillbonus för kvinnor?

Ett litet fynd!

2011-06-04T00:27:00.002+02:00

Allt är inte bara bryderier på porslinsfronten. Jag fyndade den här muggen för 39 kr + frakt förra veckan. Börjar gilla Björn Wiinblad mer och mer!

Porslinsbryderier

2011-06-03T23:23:00.000+02:00

Det har varit tunnsått med porslinsfynd den senaste tiden, men förra veckan slog jag till på två auktioner. En av dem var - enligt objektsbeskrivningen - 6 s californiassietter. Mörkblå är ju inte det vanligaste, men eftersom jag sett porslinans mörkblå californiaskål så visste jag ju att den färgen existerade.

Jag betalade ca 300 kr inklusive frakt för dessa:

De anlände väl förpackade och i rimlig tid. Snygga är de också. Problemet är bara att det inte alls är California. Det är inte ens Rörstrand, eftersom det är helt omärkt undertill. Allt rörstrandsporslin är märkt. Att det skulle vara gammalt porslin är dessutom inte heller troligt, eftersom det fanns ganska färska rester av en prislapp på en av tallrikarna:

Visst, de är fina, men det är inte Rörstrand. Så jag borde klaga, och det ska jag väl på något sätt också göra. Men här kommer det andra problemet: jag är så förbenat konflikträdd, och det underlättar inte att det är webhandel. Jag vill inte riskera att dra på mig dåliga omdömen av en sur säljare (även om det är hon som gjort fel).

Så hur ska jag göra?

Bortbyting för en dag

2011-06-01T23:40:00.003+02:00

Jag undrar ibland hur det skulle vara om jag vore en helt annan personlighet. En som inte tänker så mycket, utan bara kör på så länge det går. Som inte analyserar per automatik och växlar mellan fågelperspektiv och detaljpetande för att förstå tillvaron. Som får energi av att umgås, och inte behöver så mycket ensamtid för att orka med resten av livet.

Jag skulle inte vilja byta permanent. Men att testa att fungera på ett annat sätt bara under en dag vore en intressant och (antagligen) avslappnande upplevelse. Just nu känns det som om det är alldeles för mycket information att bearbeta, och alldeles för många variabler att ta hänsyn till. Tur att jag har en ledig långhelg framför mig...

Sången ädla känslor föder!

2011-05-30T23:46:00.005+02:00

(Jag känner mig nödgad att fortsätta att skriva lite mer om körsång, så jag ber på förhand om ursäkt till er som enbart är intresserade av Lego, porslin eller ekonomi).

Att sjunga i kör är större än att sjunga själv. Det är något speciellt med att skapa musik tillsammans med andra. För egen del tycker jag dessutom att det är extra roligt att sjunga i en kör som har en väldigt varierad repertoir. Det finns körer som är otroligt duktiga på en speciell genre. Jag har hört fantastiska Bachmotetter, folkmusikstycken och vokaljazzlåtar från andra körer - men jag har sällan hört någon kör som varierar sig lika mycket som den jag själv sjunger i. Ibland på en och samma konsert.

Under de dryg 10 år jag har varit med så har jag fått uppleva en hel del. Vi har gjort en folkmusikkonsert med en duktig nyckelharpist. Körjazz med maestro själv, Ward Swingle. Samtida sakral musik med Arvo Pärt och Tönu Kaljaste (ja, i egna höga personer). Vokalmusik med The Real Group. Instrumentalt med Global Percussion Network - tre fantastiska slagverkare. Tribut till Gene Puerling med jazzkvartett. Inspelning av Joachim Raffs musik. "Seven Last Words" med symfoniorkester under ledning av James MacMillan. Och mycket, mycket mer. Nästan helt osannolikt när man tänker efter.

Och igår slog det mig återigen. Här står jag på scenen på Norrlandsoperan och sjunger Queens Bohemian Rhapsody. Senast jag stod här sjöng vi klassisk musik (av Raff), och jag fick till och med vara med och sjunga trio. Det är en viss skillnad på att sjunga Queen och Raff. Som sagt: Osannolikt.

Stickspår/egotripp: Första gången i mitt körliv som jag sjöng solo var också på NOP. Och inte var det någon mjukstart. Det var sopranpartiet i "Verily, I say unto thee" (MacMillans "Seven last words"). Med kort startsträcka, live, och med kompositören själv som dirigent. Jäsiken vad jag var nervös, men jag tror att jag och min S2-kompis skötte oss bra. (Och om någon nu vill lyssna på stycket - det är inte så att vi har tondöva bassolister. Tvärtom. Det ska låta sådär. En väldans svår duett. Det är alla duetterna. Och stolt nog kan jag säga att alla solister hämtades direkt ur kören. Inga inhyrda solister här inte. För övrigt ligger sopranduetten sist i stycket).

Och inte att förglömma: Vunnit stora körtävlingar!

På vissa områden i livet är jag helt enkelt ovanligt lyckligt lottad. Det här är ett av dem.

Hög!

2011-05-29T23:31:00.007+02:00

Hur var det nu - skulle man skriva saker på nätet när man var påverkad? Och var "hög på körsång" inkluderat i det?

Idag har vi haft genrep, fotosession och vårkonsert med kören. Mastigt och fantastiskt! Jag önskar att jag kunde ge några smakprov från konserten på en gång, men det finns inga. Än. Hela konserten både filmades och spelades in, så jag hoppas att det kommer. Lovar att länka. Tills vidare kan de som vill få titta/lyssna på ett klipp från förra årets vårkonsert med The Real Group.

Som bonus fick jag ikväll också träffa (alldeles för kort, men ändå) en bloggkompis IRL!

Det är utmanande och ansträngande och jätteroligt att sjunga musik av så skiftande karaktär. Allt från (varning för körnörderi) Kung Liljekonvalje till Pesudo-Yoyk och Water Night. Och så i andra halvlek Monicas vals, Bohemian Rhapsody och Fool on the hill. Det går inte att slappna av en sekund. Så nu är er ordningsfru trött i huvud, fötter och stämband och tänker gå till sängs med ett litet leende på läpparna.

PS - rubriken "hög" passar bra av flera skäl, eftersom vi envisades med att höja oss under flera av låtarna. Bättre än att sjunka, men jobbigt när trestrukna D är tillräckligt högt i defaultläge.

Yta har sin tid

2011-05-27T22:46:00.005+02:00

När man jobbar i min bransch (innehåll snarare än yta), är less på att alltid vara överviktig och dessutom är smink- och klädanalfabet, så är det lätt att bara ge upp. Oftast gör jag det. Men nu på söndag så har jag inget val - jag kommer att bli både beskådad och fotograferad, för jag ska stå på scen. Bokstavligen.

Så jag bestämde mig för att faktiskt försöka göra något för att känna mig lite mer bekväm. Jag har köpt nya kläder och smycken, och tänker färga håret imorgon. Och jag ska ta god tid på mig med piffandet på söndag.

Inte vet jag om det egentligen kommer att göra så stor skillnad, men förhoppningsvis kan jag känna mig lite mer okej med situationen. Det räcker nog ganska långt i dagsläget.

Är det enklast så?

2011-05-26T23:40:00.016+02:00

Det går inte en dag utan att någon känd eller halvkänd person gör eller säger något dumt. Idag har Alexandra Birk, folkpartistisk kommun/ landstingspolitiker sällat sig till den skaran. Fast om man ska vara noga har hon gjort det för länge sedan. Jag återkommer till det.

AB orsakade det kvällstidningarna brukar beskriva som en "folkstorm på nätet" när hon kommenterade en artikel som tidningen Expo stod bakom. Artikeln handlade om att polisen dröjde över en timme med att skicka en polispatrull när en grupp från Ung Vänster/Vänsterpartiet attackerades av några nazister i samband med en protest mot omvanlingen av hyresrätter till bostadsrätter. AB kommenterade detta med att "I vanliga fall är det ju vänstern som står för olagliga våldsamma motdemonstrationer - det är inte mer än rätt åt dem att få smaka på sin egen medicin".

För att vara riktigt tydlig så vill jag säga att det var ett otroligt korkat uttalande. Folkvalda politiker som uttrycker sina åsikter - i offentliga tal eller demonstrationer - ska naturligtvis skyddas av polis om de angrips. Det gäller alla folkvalda, oavsett partifärg, och oavsett om jag själv sympatiserar med vad som sägs. Yttrandefriheten ska skyddas oerhört noga.

AB gör sedan en pudel i sin blogg. Bra, kan man väl tycka. Problemet är att om man läser vidare i bloggen så häpnar man. Här har vi uppenbarligen en kvinna som är extremt främlingsfientlig. Jag använder inte ordet rasist, för det tror jag inte att hon är. Men hon har uppenbarligen starka negativa åsikter om svensk invandring, andra kulturmönster och religioner. Det har hon haft även innan den korkade kommentaren idag, som tydligen bara var toppen på isberget.

Det finns inget försvar för att en person med sådana åsikter ska representera folkpartiet, eller något annat parti öht, utom möjligen SD (som har liknande åsikter som AB i flykting- och integrationsfrågor). Jag hoppas att hon skiljs från sina uppdrag om hon nu inte själv inser att hon ska avgå på studs.

Med det sagt: Det har varit både intressant och skrämmande att se vilka reaktioner detta väckt på nätet, främst bland vänstersympatisörer, men även på annat håll. Jag förstår att vänsterpartister känner starkt för detta, eftersom det var partikamrater som blev angripna. Samtidigt menar jag att man aldrig vinner något på att bidra till att skapa en uppiskad stämning.

Några av kommentarerna från Expos sidor på nätet:

"AB visar ännu en gång hur så kallade liberala hjärnor fungerar. Det vill säga inte alls".

"Förvånar mig inte att FP har sån människosyn som AB ger sken av".
"Så oerhört lågt, fy för AB. Var är hennes människovärde?"

På Alliansfritt Sverige publicerades också en artikel om detta. Där kan vi bl a läsa den Viktiga Informationen att AB är vän med fp-ministern Birgitta Ohlsson på Facebook. Eh... jaha? Det ironiseras också över att hon (på något sätt) gått ut och uppmanat svenska muslimer att avstå från våld och terrorism. Man undrar hur hon får tag på adressuppgifter till muslimer. Jag skulle våga påstå att svaret är att man vänder sig till SMR, Sverige Muslimska Råd, som brukar förekomma flitigt i media när frågor som rör islam debatteras på olika sätt.

Återigen: jag är inte ute efter att försvara AB. Inte på något sätt. Det finns bäring för majoriteten av den kritik som hon dragit på sig. Jag förundras bara (och skräms) över vilka onyanserade reaktioner som detta också väcker.

Man kan dra alla över en kam, om man vill. Det är nämligen enklast så. Man kan säga att alla folkpartister är främlingsfientliga och har hjärnor som inte fungerar, för det finns en folkpartist som kan bedömas så. Att alla moderater skattefuskar (för det finns det en som gjort) sossar är betonghäckar (jodå, för jag bor ju i Umeå, så jag vet) och miljöpartister är drogliberaler (för jag känner en mp:are som röker hasch och en som åkt dit för rattfylla). Muslimer är rabiata fundamentalister, kristna är ointelligenta och buddhister är mesproppar.

Eller så väljer man att tänka på ett annat sätt.

Att inte dra alla över en kam kräver att man ser nyanser och identifierar individer. Betydligt krångligare och mer tankekrävande än att generalisera, med andra ord. Men nödvändigt om vi ska ha ett samhälle med nyanserade debatter istället för folkstormar och mediadrev som riskerar att dras iväg till en pöbelmentalitet.

(o)ordningsfrun

2011-05-25T23:36:00.002+02:00

Gaah! Det är helt enkelt för mycket att göra och för lite energi att hinna med allt just nu. Inte ens mina pärmar är helt i ordning. Men vänta bara.

ordningsfrun är porslinsbitter

2011-05-23T22:40:00.004+02:00

Hört talas om att man kan vara porslinsbitter? Det är känslan som uppstår när man av någon anledning inte vinner en porslinsauktion på Tradera som man spanat in på sedan den dök upp.

Den här gången är det två delar till King som av olika skäl undanflytt mig. Jag har sparat bilder på dem, så att jag iaf vet att delarna finns. Nån gång i framtiden borde de väl dyka upp igen?

Det stora fatet missade jag att bjuda på! Men hallå, vem lägger ut en auktion med sluttid på en söndag förmiddag? Den här säljaren, tydligen. Den mindre skålen valde jag själv att inte bjuda vidare på när den drog iväg till (i mitt tycke) för höga priser. Ett svårt beslut, speciellt när säljaren bor i samma stad som jag och jag därmed kunnat spara en hel del på frakten.

Nåja. Vad är väl en bal på slottet eller en porslinsdel på Tradera?

Ur "Livstyngda människors FAQ"

2011-05-22T23:23:00.003+02:00

Q: Hur vet man egentligen om man har återhämtat sig från sin nedåtperiod?

A: Det enkla svaret är att du inte vet det förrän det är försent. Du kan tro ganska länge att du tuffat till dig. Du tar på sig saker att göra, och lyckas med dem. Plötsligt dyker det upp någon mindre sak som - utåt sett oförklarligt - ter sig som ett oöverstigligt berg. Då vill du bara kura ihop dig till en liten boll och inte vara med längre. Och ingen runtomkring förstår varför du orkat med en lång räcka med tunga jobbärenden / sociala aktiviteter / andra saker som behövde lösas, men inte klarar den där lilla skitsaken. Du vet antagligen inte heller själv varför det blev så. Du vet bara att styrfarten plötsligt försvann.

Mixing business and pleasure

2011-05-21T23:48:00.004+02:00

Tisdag och onsdag tillbringade jag i norra länsdelens metropol, tillika min hemstad. Jobbet kallade och jag lydde. Onsdagen ägnades till stora delar åt ämnet sociala medier. Jo, jag vet, det är lite 2007, men bättre sent än aldrig.

Det var en ganska rolig känsla att inse att det jag ägnar mig åt på fritiden - bloggar, facebook och annat nätnörderi - plötsligt betraktades som en tillgång i tjänsten. Vi fick fundera på hur vi i våra team (och var och en) kunde använda sociala medier för jobbets räkning. Det var många som funderade runt Facebook. Just därför valde jag att fokusera på Twitter. Ingen av kollegorna i regionen twittrar, visade det sig. Jag har länge funderat på att skaffa ett twitterkonto. Nu fick jag dubbla anledningar att göra det.

Min hemläxa blev att innan 15 september lägga fram planer för hur vi på jobbet kan använda twitter för att sprida det vi gör. Så nu finns ingen återvändo. Twitter, here I come!

Ibland blir det bra!

2011-05-18T23:29:00.000+02:00

Man ska inte skriva saker på nätet när man är påverkad. Jag undrar om det görs undantag om man är hög på endorfiner som skapats på naturlig väg?

En av de många saker jag behövde fixa (se inlägget från i söndags) handlade om att rådda ihop alla detaljer och medverkande till ett specialrep med min kör. Vi ska - som uppmärksamma bloggläsare kanske minns - åka till Österrike i sommar och tävla. Dessutom ska vi göra en vårkonsert nästa söndag.

Den här onsdagkvällen hade vi tre besökare på repet, två körledare från stan och en fd korist. Vi sjöng igenom tävlingsprogrammen och fick feedback från våra gäster. Nej, inte som i American Idol där domarna trycker på röda kryss. Här fick vi tips om vad vi skulle tänka på för att putsa ännu mer på låtarna - och det var toppen! Dessutom sjöng vi programmen utantill, vilket också gav oss alla insikter om vad vi behöver öva extra på.

Det blev ett toppenbra rep! Och jag som oroat mig. Det här med besökare och feedback var nämligen min baby - jag lobbade för idén i styrelse och programråd, samt fixade dit gäster. Hade det blivit pannkaka så hade det varit mitt fel. Eller, så hade jag i alla fall känt det.

Men nu kan jag istället gå och lägga mig och försöka sova. Lite lagom hög på endorfiner. Känns faktiskt helt okej.

Mina soft-spots

2011-05-17T23:14:00.003+02:00

Er ordningsfru är på tvådagarskonferens med jobbet i grannstaden. Katterna är ensamma hemma. Ynk! De har fått mat och gos och lek ikväll av en god vän, men.. ändå! När jag är hemma stör jag mig på att det är katter överallt i min säng när jag ska sova. Och nu kan jag knappt somna eftersom det är så tomt.

Det här känns inte riktigt INTJ.

Själv.

2011-05-15T23:09:00.004+02:00

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om semesterångest. Det är svårt att veta vad man ska göra med sin lediga tid när man inte har någon särskild person att tillbringa den med. Men att kastas in i singellivet är mer än så.

Just nu måste jag ordna massor av praktiska saker på några få dagar, samtidigt som jag ska resa bort med jobbet i två dagar. Det sistnämnda innebär t ex att jag måste ordna tillsyn av katterna åtminstone en gång medan jag är borta. Jag måste köpa kattsand, men har ingen bil. Och man tar inte gärna tre påsar på cykeln i en halvmil. Och jag måste ordna massor av andra saker. Själv.

Jag är bra på själv. Men jag är redan förbenat less på själv.

INTJ x 2

2011-05-13T23:52:00.000+02:00

Jomen. Den här helgen bor det två INTJ-kvinnor i ordningsfruns lägenhet. Så jag tänker inte lägga så mycket tid på bloggen - det är så många världsproblem som ska lösas först. Jag hör av mig igen när vi funderat ut en bra lösning på problemet världssvälten.

Sikta rätt!

2011-05-10T22:24:00.005+02:00

Mitt sociala internet - bloggar, twitter, Facebook - har senaste dygnen dominerats av två nyheter: att Ola Lindholm hamnat i en knarkhärva (oskyldig eller inte?), samt att Frälsningsarméns regelverk om att homosexuella inte får bli frälsningssoldater uppmärksammats av TV4's Kalla Fakta. Jag vet inte om det är dumdristigt eller modigt, men jag tänker tycka till om den sistnämnda frågan utan att ens ha sett Kalla Faktas reportage. Och (litegrann) även om den förstnämnda.

Först av allt vill jag säga att jag inte har någon som helst avsikt att försvara varken TV4 eller Expressens arbetsmetoder. Hur de fått sina uppgifter samt arbetsmetoderna i stort är en historia i sig. Jag lämnar det just nu.

Det som förvånar mig mest av allt är att TV4 försöker göra en sensationell nyhet av något som inte är varken det ena eller andra. Att homosexuella (förutom de som väljer att leva i celibat) inte får bli frälsningssoldater är ingen nyhet. Och inte heller någon hemlighet. Det har alltid varit på det sättet. Så varför lägger man så stor möda på att "avslöja" detta? Det är för mig den största gåtan. Skulle Frälsis verksamhet plötsligt vara mindre viktig på grund av att TV4 gör en nyhet av gammal skåpmat? Självklart inte. Det måste handla om något annat.

En frågeställning som däremot är högst relevant är om kyrkor och samfund som inte tillåter t ex kvinnor att bli präster eller homosexuella att vara fullvärdiga medlemmar ska få statsbidrag för sin verksamhet. Här blir det mer intressant, tycker jag. Det finns en lagstiftning med tydliga riktlinjer kring diskrimineringsgrunder. Där ingår bland annat kön och sexuell läggning. Kan staten mena allvar med att de vill bekämpa diskriminering om de delar ut statsbidrag till föreningar som öppet bryter mot lagstiftningen?

Vi har föreningsfrihet i Sverige. Det innebär inte att alla individer har rätt att vara medlem i alla föreningar. Jag får t ex inte vara medlem i Frimurarna. Är det diskriminering? Nej, jag tycker faktiskt inte det. De som startar en förening har också rätt att bestämma vilka som ska få vara medlemmar. Men ska de få statsbidrag? Det är en helt annan fråga. Mitt eget svar är: nej, såklart inte. Och det är där som TV4 möjligen kan få in en poäng. Inte i sitt sensationella scoop om vilka krav som ställs på en person som vill bli frälsningssoldat.

Ännu mer Filippa!

2011-05-08T18:39:00.003+02:00

Jag skrev ganska nyligen ett blogginlägg där jag visade upp mina senaste inköp i Filippa K-serien, och var stolt över att min samling var komplett. Men ack, vad jag bedrog mig. Det fanns minst två muggar som jag missat. Ett stort tack till Porslinan som upplyste mig om detta!

Det jag saknade var två muggar som Filippa K/Rörstrand producerat i samarbete med Fotografiska museet. Lyckligtvis hade Fotografiska en bra webshop, så idag kunde jag hämta ut följande fynd på Posten:

Visst är de fina? En svart och en vit, samma design. Nu har jag 24 muggar, and counting :)

ordningsfrun loves meeples

2011-05-05T23:36:00.004+02:00

En av de många fina detaljerna med Agricola är att spelet innehåller meeples. För den som inte vet det så är meeples namnet på de små träfigurer som finns i många brädspel. I Agricola följer det med ett gäng runda platta träbrickor i olika färger som ska symbolisera olika slags byggnadsmaterial och djur. Men varför inte skaffa något roligare?

Jag erkänner: jag är fullständigt förälskad i meeples. Jag har massor av uppsättningar i olika färger till mitt Carcassonne, och nu har jag alltså även nya meeples till mitt Agricola. Kärlek!

Det här är två påsar med Agricpla-meeples som anlände med posten i måndags. Som bonus fick jag också en fin påse att förvara mina meeplar i:

Först ut är ett gäng resouce-meeples. Från vänster till höger: wood, reed, clay och stone.

Och sen de fina djuren som man kan föda upp (och äta, om man vill): boar, cattle and sheep.

Som lök på laxen köpte jag också en extra uppsättning spelmarkörer i turkos:

Nu återstår bara att hitta en tid då mina Agricolakompisar kan spela med mig!

är det möjligt

2011-05-04T23:36:00.004+02:00

Är det möjligt

att jag ännu väntar på dig?

Trevar efter dig i sömnen

Viskar ditt namn i mörkret

Hur många liv

har då kärleken?

Var är den född

och av vem?

Du är mer ett skal

än en människa

men min kärlek utplånar sveket

och andas dig till liv

dag efter dag

- Liselotte J Andersson -

Dagens fynd

2011-05-02T19:27:00.006+02:00

Måndagar känns alltid lite bättre när man får en leverans av något som man köpt på nätet. Om man som idag får fyra (japp, fyra) olika saker levererade - ja, då blir måndagen en ren fröjd, trots att även ett besök hos tandläkaren stod på schemat.

Två av de saker som landade hos mig idag ingår i kategorin Rörstrand. Här är de två skönheterna:

Till vänster: En påskgul vas från Rörstrand, ca 20 cm hög. Designer och namn okänd. Till höger: en skål eller kruka av Björn Wiinblad. Dansk produktion, skulle jag tro.

Den gula vasen var svår att få till bra bilder på, så ni får nöja er med en. Björn Wiinblad-skålen fastnade däremot på bild från olika vinklar.

Jag samlar egentligen inte på Wiinblad-prylar, men det var en säljare här i Umeå som hade den ute på Tradera förra veckan. Jag gav en hundring för den, och slapp betala frakt eftersom hon gärna ville mötas på stan och göra upp affären. Passar mig utmärkt, eftersom jag jobbar i centrum. Nu måste jag surfa vidare på Wiinblad...